måndag 24 juli 2017

Ute strilar regnet, vad passar då bättre än att läsa böcker....inte mycket. Här kommer tre boktips som passar lika bra regniga som soliga dagar. Fast en av böckerna skulle i alla fall inte jag välja att läsa en mörk kväll.

Den första som heter "Simma med de drunknade" av Lars Mytting fick jag själv tips om av en god vän. Det är en släktkrönika som handlar om en föräldralös bondpojke som ger sig ut för att finna sina rötter. Hans sökande för honom från Norge där han växt upp med en fåordig farfar, till Shetlandsöarna vidare till Frankrike och sen tillbaka till Norge igen. En fantastisk bok som fångade mig från första sidan, möjligtvis andra, och sen höll sitt grepp till dess att sista bladet var vänt. Bitvis kändes den förutsägbar, men se så var det inte....då kom det en vändning som i alla fall inte jag kunnat förutse. 




Nästa bok är skriven av Karin Aspenström och heter "Utan dina andetag". Det är en relationsroman med ett par som ska göra sin drömresa i Indien innan de slår sig till ro och skaffar barn. Väl på plats upptäcker de att deras drömmar och förväntningar inte alltid stämmer överens. Boken är full av inlevelse men ändå ganska enkel. Oväntade vändningar in i det sista gjorde den här boken till en riktig bladvändare.  



Tredje delen om polisen Zack som äntligen lyckats ta sig upp över ytan och fått ordning på sitt liv. Då händer saker som gör att han dråsar rakt ner i mörkret igen. Boken heter "Bambi" och är precis som de tidigare i Herkulesserien skriven av Mons Kallentoft och Markus Lutteman. Grekisk myt blandas med den hårda verkligheten i Stockholms undre värld. Bra driv och språk, obehaglig, spännande och så bra! Ytterligare en bladvändare.....nu är det bara att vänta på nästa bok i serien....plats sjutton i kön idag....


söndag 23 juli 2017

Det var en hel vecka sen jag bloggade och jag satt här och funderade på vad jag skulle skriva. Först tänkte jag fokusera på mitt knä...men nej...det eländet bjuder jag på en annan dag. Sen tänkte jag att det var dags för några boktips igen...men nej...de tipsen kommer en annan dag.

Istället tänker jag faktiskt berätta vad jag har gjort den senaste veckan, min tredje semestervecka. Den började med några dagar här hemma i lugn och ro. En del tvätt, koll på gamla saker tillsammans med min kusin och sen bokläsning förstås. 

När onsdagen kom var det första dagen på en lite längre ledighet för sonen...hela sex dagar...så vi åkte söderut. Först till min morbror och hans familj i Dalarna, där åt vi gott och blev bortskämda som bara den....man brukar bli det där. 

Sen drog vi ner till Stockholm för att se Dunkirk på bio. Långt kan tyckas men det var den närmaste biografen som visade filmen som den ska visas...alltså med gammaldags filmrullar sjuttio millimeters filmrullar. Vid ett tillfälle uppmärksammade jag att maskinisten bytte rulle men det var väldigt flyktigt. 

Hur som helst var det en fantastisk film, sevärd för alla, även för den som inte gillar krigsfilmer. När filmen var slut kändes det som om jag hållit andan hela tiden. Något jag naturligtvis inte hade....då hade jag förmodligen varit en superhjälte av nåt slag. Filmen körde i alla fall igång i ett rasande tempo för att sakta ner ibland men då bara väntade man på vad som skulle hända....och hände saker gjorde det...hela tiden.

Nu är vi hemma igen, sonen har en kompis här, jag vilar mitt knä och läser....bra fördelning! 




En liten stentrappa i Gustafs.


Här presenteras filmen och den femte rullen med film visas upp.


Något gott att dricka, de obligatoriska popcornen och en filmtidning i väntan på att filmen ska börja.


söndag 16 juli 2017

I torsdags åkte jag till Jämtland, ett för dagen kallt, regnigt och blåsigt Östersund tog emot. Vilken tur då att dagarna och kvällarna fylldes av umgänge med bästa vännerna. Vad spelade då vädret för roll?? Ingen alls vill jag lova. Det var varmt så det räckte till ändå.

Fotboll framför storbildsskärmen på Hofvallen och en tur på Jamtli blev det också dessa dagar, njöt av utställningen om sjuttiotalet....oj så många saker jag kände igen från den tiden. 

Lördagen när det var dags att åka hem visade staden hur den ska upplevas, i sol med en fantastisk utsikt på Frösön. 

Idag har jag både hunnit njuta av sol och regndroppar på växthustaket. Lagom till att det var dags att lyssna till Anders Arborelius sommarprat på radion mulnade det på. Hur perfekt var det inte då att lägga sig i soffan under tak ute på altanen och lyssna till dropparna av regn som började falla. Framförallt lyssnade jag till dagens sommarpratare förstås....en fascinerande man. Mycket klokskap i den kardinalen. 

Just nu har jag fastnat framför några avsnitt av extrema samlare. Funderar precis som de andra gångerna jag sett dessa program vad det är som gör att man hamnar i ett sånt destruktivt missbruk där man väljer bort familj och vänner framför en trasig papperslapp, en rutten vattenmelon och miljoner andra saker...?? 

Fast jag inser naturligtvis att det är som vilket missbruk som helst, vare sig det är droger, alkohol, mat eller annat. Det är svårt, för att inte säga nästan omöjligt, att bryta mönster. Att ta emot hjälp när man inte vill ha den går ju inte....stackars människor....vad gör det då att min egen utomhusbelysning ligger kvar i garaget (för att torka) innan jag lägger undan den....det är ju en baggis när man jämför!

(Fast den är nog torr nu efter sex månader...) 



tisdag 11 juli 2017

Här kommer dagens boktips! Jag har nyss läst ut två underbara böcker om Thore och Elsa. De är 80 + och möter i varandra kärleken på ålderns höst. Böckerna är skrivna av Birgitta Bergin. Den första heter "Som ett brev på posten" och den andra "Något du inte vet att jag vet". 

Det är två riktiga plöjarböcker. Varma, kärleksfulla men ändå med en skärpa som gör att det inte blir till enbart gullegull. Nej tvärtom, böckerna lyfter fram människans sämsta sidor men på ett varmt och bitvis humoristiskt sätt. Samtidigt lyfter de fram människans bästa sidor. 

Böckerna är riktiga feelgoodböcker samtidigt som de är fulla av relationsdraman. Första boken var bra, den andra gör att jag tycker synd om mig själv som inte har läsupplevelsen kvar längre. Eller läsupplevelsen har jag ju kvar men det faktum att jag läst ut boken gör att jag tycker synd om mig....jag vill ha den oläst och få läsa den igen....men det är över, känns nästan lite sorgligt....nu får jag njuta av att tänka på Elsa och Thore och deras familjer. 

Så alla som inte läst böckerna, gör det, jag dreglar avundsjukt när ni får ge er i kast med framförallt den andra boken, men för att uppskatta den till fullo bör man ha läst den första. Så gör det...läs, läs, läs!






Nu är det klart...eller klart...det blir det förmodligen aldrig. Min lilla älvträdgård är i alla fall påbörjad där det blev ett stort hål i rabatten efter vinterns härjningar bland mina plantor. Just nu ser det ut så här....

Min alldeles egna älvträdgård. 


Här bor någon med blå träskor. 


Varning för draken....men var är den....känns lite läskigt om den smyger omkring.


Vid staketet står en liten figur med blå mössa.


Någon har lämnat en säck med älvstoft vid huset. 


Plötsligt hängde det tvätt på strecket...


En liten brygga att stå på när spannen ska fyllas med vatten. 


Vägen till drakens grotta.  

måndag 10 juli 2017

Efter att ha läst ett antal romaner med rätt mycket feelgood-känsla har jag nu plöjt två stycken som är raka motsatsen. Skillnaden är som att jämföra Pariserhjulet med Fritt fall. Böckerna är skrivna av Mons Kallentoft och Markus Lutteman. Det är de två första böckerna i en serie som kallas Herkulesserien, Zack och Leon. 

Huvudpersonen Zack är polisen som nattetid lever på lagens mörka sida och dagtid fångar brottslingar. Kopplingarna mellan hans kriminella liv och hans polisliv är många men hans beroende av narkotika gör att han riskerar att svika sin partner och hamnar i situationer som äventyrar både hans och andras liv. 

Böckerna går från noll till hundra direkt och går inte att lägga ifrån sig förrän de är utlästa. Dock rekommenderar jag att ha någon mer lättsam läsning till hands att avsluta med innan det är dags att sova....i alla fall om man är lik mig....annars hemsöker vargar och annat drömmarna.

Böckerna är fartfyllda, välskrivna och bitvis väldigt obehagliga. Trots det obehagliga frossar inte författarna i våldet utan beskriver det mer rätt upp och ner men på ett psykologiskt sätt som gör att det blir ännu läskigare. 

 Läs!!



söndag 9 juli 2017

Efter att ha slutfört en bok där jag tidigt räknat ut vad som skulle hända, läste jag en där jag vid flera tillfällen trodde att jag visste precis hur saker och ting hängde ihop men ack så fel jag hade, det gillade jag.

Boken "Huset vid sjön", skriven av Kate Morton var en lättläst bok som fångade mig direkt. Den utspelar sig både i nutid och dåtid. Boken har två utmejslade huvudpersoner, Alice och Saide. Alice som var tonåring när det hemska hände, då hennes 11 månader gamle lillebror försvann under en midsommarfest. Det fick till följd att hennes familj övergav huset vid sjön. Långt senare kommer bokens andra huvudperson, Sadie,  till området då hon under en påtvingad semester från sitt polisyrke åker till sin morfar. Där får hon höra om pojken som försvann och börjar nysta i historien, som den detektiv hon är.

Till en början kändes den väldigt lätt utan alltför många djupa sidor men även där överraskade boken mig, det fanns mer att läsa in än jag först trodde. Lagren av hemligheter känns oändliga, författaren sprider ledtrådar genom hela boken och precis när jag känner att nu vet jag hur det hänger ihop så tillkommer en ny twist.

Boken är för den som vill läsa något lättsamt som ändå fängslar. Perfekt en varm sommardag!

fredag 7 juli 2017

Jag hade planen utstakad igår, allt var glasklart. Med tanke på allt jag gjort tidigare under veckan fanns inga krav på något alls igår. Torsdagens uppdrag var helt enkelt att läsa ut boken jag höll på med så att jag skulle få börja på nästa som låg och väntade.  Men så hände något otippat, jag bestämde mig för att köra återvinning (som vanligt mängder) och när det var gjort skaffade jag nya slangkopplingar och täckbark till rabatten på framsidan av bara farten....och tro det eller ej men den hamnade i rabatten på en gång....täckbarken alltså...inte boken eller återvinningen....

Uppdraget då kan man fråga sig, att läsa ut boken. Jo någonstans mellan allt annat gjorde jag ju det. Läste ut boken "Alla delar av dig" skriven av Charlotta von Zweigbergk. Trots mitt läsmotstånd sedan jag tidigt räknat ut hur saker och ting hängde ihop tycker jag att boken är läsvärd. Den ger många tankar om detta med organdonation och hur viktigt det är att ta ställning medan man är frisk. Men den belyser även tankar och känslor hos den som får ta emot ett organ och på det sättet leva vidare när givaren av organet inte får det. Eller lever även givaren vidare? Det är en av alla frågor som ställs i denna bok, läs den. Det är boken och ämnet värt, den har ett fint flöde och språk dessutom.