söndag 30 november 2014


Adventsfika med goda tunnbrödmackor på julporslinet.


Första ljuset är tänt. De extra långa jag fick när jag fyllde år passar bra i adventsljusstaken.

Ljusen ser ut att vara ganska jämnt utplacerade.

Granen skimrar fint när man tittar ut i mörkret.
Det har verkligen varit en härlig söndag idag. Lugn och skön precis som 1:a advent ska vara. Jag har haft lagom energi för att fixa med lite smått och gott. Belysningen på utegranen kom på plats, några tvättmaskiner har fått snurra och matlagning stod på programmet.

Jag fick också sent omsider en ingivelse att det var dags att föra över foton från mobilen till datorn....nästan 2000 bilder...
Med en dator som är segare än tuggummi tog det lite tid.....men till slut var det gjort (och säkerhetskopierat). Fast nu återstår egentligen det värsta....att sortera bilderna.....dessutom verkar en del bilder ha försvunnit....surt sa räven..

Ja, jag har började sortera lite men plötsligt försvann sugen....hallå? 

Dagens lärdom är alltså att inte vänta mer än ett och ett halvt år innan bilderna överförs. Tänk om jag skulle bli så disciplinerad att jag för över bilder en gång i månaden. Så enkelt allt skulle bli då....tänk om.....

Adventssöndag i vårt kök.

Åh så skönt det är att ha en hel del utan en enda tid att passa framför sig. En dag när vi får ta det lugnt och bara må bra. Inte en träning så långt ögat når....finns nog inga kroppar som skulle orka med det idag.

Detta eftersom gårdagen var intensiv med tävlingar i Nolaskolans sporthall hela dagen. Jag satt i sekretariatet från och till hela dagen och trots att jag varken tävlade eller hade något huvudansvar var jag så trött att jag kraschade i soffan igår kväll. Hur skulle inte de som hade huvudansvaret för tävlingen känna sig då? Och framför allt de tävlande....

Sonen klagade i alla fall över trötthet, ont i benen var visst också högaktuellt. Vi får se hur han känner sig idag. En härlig tävling var det i alla fall, roligt med hemmaplan.

Åsa Ahlér tog en läcker bild på duoparet under tävlingen igår! Skaplig luftfärd.

fredag 28 november 2014

Nu har vår Knackadua fått på sig decemberluvan och halsduken!


Till slut lyckades jag somna igår, trots värken. Sov riktigt gott och vaknade hyfsat utvilad i morse. Inte lika ont hade jag heller, vilken lycka. Jag kunde dessutom skippa frukosten hemma för på jobbet bjöd en av mina arbetskamrater på adventsfrukost, en härlig smakstart.

Adventsmyset fortsatte i klassrummet mer eller mindre hela förmiddagen. Därefter var det dags att dra iväg till stan för möte runt lärarnas arbetsmiljö under eftermiddagen. Intensivt och givande. Men nog var det skönt sen att komma hem till ett hus där sonen mötte upp med ett glatt leende och påbörjade middagen. Själv fick jag parkera i soffan och vila knän och leder som börjat värka igen. Inte lika illa som igår dock, hoppas det stannar där. Önskar mig en smärtfri dag imorgon när jag ska parkera i sekretariatet på ju-jutsutävlingen som går av stapeln i Nolas sporthall. 


torsdag 27 november 2014

Den här kvällen är ingen bra kväll när det gäller mina knän eller leder överhuvudtaget. Först började ett knä råvärka, sen det andra, sen fotlederna, sen fötterna och under fötterna och nu fyller höfter och ländrygg på. Men hittills verkar det som att värken stannar i höfthöjd....

En sak som är säker är att det är nära till de starka värktabletter som får mig att flyga nu....riktigt nära....Men jag provar en eld i braskaminen, ryggläge på soffan och fötterna under en filt först. Tyvärr tror jag inte att det räcker ikväll.

Funderar på vad det är som utlöst denna eländes värk ikväll? Tycker inte att jag har gjort något annorlunda än alla andra dagar.....

Nåja, förmodligen känns det bättre i morgon bitti....

Förutom skitvärken ikväll har dock dagen varit bra och det är ju positivt. Nej nu ger jag upp, mot sängen.....

tisdag 25 november 2014

Dimman låg tät när vi åkte från stan för ett tag sen. Det var länge sen det var sån tjocka när vi åkte hem.....hoppas verkligen att det är klarare på torsdag kväll. Då blir det senare hemfärd än ikväll.

I huvudet är det lite dimmigt också...eller i alla fall oklart. Ännu ett besök på gymnasiet för att eventuellt bringa klarhet inför valet som sonen ska göra så småningom. Denna kväll var det Mikael Elias som besöktes. Trivsamt och informativt, många frågor besvarades men jag tror att några nya väcktes också. Inte är det ett lätt beslut han har framför sig, sonen. Tur att det är ett tag kvar.

Fast jag vet definitivt vilken skola jag skulle välja.....men nu är det ju sonen som ska välja utbildning och inte jag....Jag ska göra mitt bästa för att stötta och ge goda råd men sen är det viktigt att han själv känner att det blir rätt....även om jag som sagt vet vad jag skulle välja....Kan man få gå gymnasiet igen? Kan man, kan man??

måndag 24 november 2014

Ja, det lilla lager snö som täckte marken igår stannade inte länge. Istället har regnet strömmat ner. Det har resulterat i jättestora vattenpölar på skolgården och blöta barn, torkskåpen har fått gå för högtryck.  Förutom att hänga in saker i torkskåp och leta extrakläder har jag roat mig med att reklamera varor som kommit fel. Det elektroniska beställningssystemet hade skickat en identisk dubbelbeställning helt enkelt.......tyvärr ordnade Bella inte upp det hela utan det ankom på mig....som om jag inte redan hade jobb så att det räckte och blev över.

Något mycket roligare som hände var att vi tydligen hade besök av häxan Grizelda idag igen, som vanligt missade jag det hela....konstigt...... Tur att eleverna kunde berätta vad hon ville ha hjälp med den här gången. Lite halvlat är hon den där häxan tycker jag, planeringen av jobbet lämnar hon till mig......

Efter skolan bar det av till stan, det var dags för hyposensspruta för sonen igen...sen hemåt där jag fortsatte med skoljobbet några timmar innan jag beslutade mig för att det var dags att byta några gardiner. Med lite hjälp av mamma vid strykbrädan var det fort gjort.

Nu ligger jag i soffan och har växtvärk i knän och underben. Ja, det stämmer, växtvärk. Om man nu kan ha det när man är femtio plus. Ont och eländigt är det i alla fall, växtvärk eller ej.

Nu tänker jag bädda in ben i varma filtar och slappa i soffan resten av kvällen, då kanske det onda ger med sig.

söndag 23 november 2014

En sockerskorpa till morgonkaffet, det är söndagslyx!


Tittar ut genom fönstret och ser att det fallit några små snöflingor under natten, ett tunt lager. Det ser vitt och fint ut, i precis lagom mängd om man frågar mig.

Tänk, om en vecka är det redan första advent. Då börjar den härliga adventstiden med skimrande ljus, glögg och julmusik. En tid för eftertanke, lugn och ro. Något som kan upplevas svårt med en almanacka som är fulltecknad den tid som kommer.

För att det inte ska kännas stressigt gäller det att dra ner på ambitionerna och bara göra det man vill. Lokalisera alla måsten som inte är det egentligen och slänga iväg dem.

Det jag brukar vilja göra är att koka lite godis och baka pepparkakor. Så det tänker jag nog se till att få tid till men som sonen brukar säga, det är inte så viktigt med allt runt omkring. Huvudsaken att familjen är tillsammans. Och ärligt talat, även om det doftar gott av pepparkakor så går de faktiskt att köpa färdiga. Stoppar man dessutom in några på en plåt i ugnen ett tag så kommer man åt den goda doften av nybakade kakor i alla fall......

Jag såg nyss en reklamsnutt som avslutas med en mening som säger allt om vad julen borde vara. "Att hinna göra så lite som möjligt så länge som möjligt". Fast jag skulle vilja lägga till en liten svans..."Att hinna göra så lite som möjligt så länge som möjligt med de som är viktiga för oss".

Ett tag till får jag njuta av lugnet innan det är dags att ta tag i dagens sysslor. Det finns lite att ta tag i nämligen, tvätt, datorjobb och en son som ska ha skjuts till träningen. Några saker hinner jag nog innan träningen och det andra får jag fixa när kvällen kommer....och det som inte blir gjort är kvar i morgon....

Nu ger jag mig själv en halvtimme till, sen tar jag tag i den här dagen!


lördag 22 november 2014

Jodå, det blev lussebullar idag. Fast bitvis såg de mer ut som små knubbiga grisar. Sonen som brukar forma våra bullar var upptagen med läxa så jag fick vackert baka ut dem själv. Tyvärr är jag inte lika talangfull som han är när det gäller att få dem snygga. Därav grisarna....

Förutom att baka saffransbröd gjorde jag sockerskorpor också. Jag brukar baka dem närmare jul men just idag kände jag för skorpbak så det var lika bra att fånga sugen när den kom. Nu ligger de små goda, goda skorporna på tork i ugnen. Ser fram emot att provsmaka med ett glas mjölk när de är färdigtorkade.
Lite riskfyllt är det dock med det tidiga baket, de kanske tar slut innan jul. Vi får helt enkelt nalla lagom av dem.

Faktiskt har jag gjort ännu en sak idag....utegranen är på plats i foten på framsidan av huset. Så nästa helg är det bara att sätta dit belysningen, sen får den lysa upp hela december! 


Jag vet inte riktigt om jag ska gilla det faktum att jag återigen vaknar tidigt utan att kunna somna om. Det är i och för sig rätt skönt att utan tidspress kunna ligga kvar i sängen med tidningen och slappa och veta att hela dagen är ett oskrivet blad. Inga tider att passa, bara göra det jag känner för.

När jag ligger här i sängen hör jag hur det knäpper i träet ute på altanen....det betyder att det är minusgrader igen. Undrar om det är slut på det sköna, "inte frysa häcken av sig", vädret nu? Såg att snön närmar sig...på måndag ska den visst komma.

Kollade nyss in facebookflödet och funderade över av vilken anledning någon frågade efter ett entråd? Alltså ent-råd som i sagan om ringen.....på en sida som handlade om skolfrågor. Fantasin skenade till dess att jag såg att det nog skulle vara en tråd....passade aningen bättre i sammanhanget. Tänk vad avsaknaden av ett litet mellanslag kan sätta igång tankarna. Jag hann fundera mycket innan jag insåg hur det skulle vara...lite trött är jag nog trots den till synes pigga starten.

Kollade in ett brittiskt program som handlar om att hitta sitt drömboende i något varmt land. Det är lätt att drömma sig bort (och kanske fundera på att gå och köpa en trisslott när affären öppnar).
När det tog slut såg jag en reklamsnutt som handlar om någon typ av klädesplagg som får en att svettas för att gå ner i vikt....hade jag fått en tia för varje gång ordet svettas nämndes hade sonens glasögon varit bekostade utan problem....och linserna....
Sen allvarligt talat, vem vill ha på ett par svettbyxor under de vanliga kläderna för att man ska gå omkring och svettas,svettas, svettas hela tiden? Ett klipp visade en kvinna på väg ut på date...med finklänningen ovanpå svettkläderna....urk....inte för att svett är äckligt men inte känner jag mig särskilt fräsch när jag är svettig.

Men nu har jag zappat vidare till Nyhetsmorgon där det bakas wienerbröd med saffran. Lite inspirerad blev jag allt, inte till att baka wienerbröd men väl lussebullar. Kanske skulle det kunna bli ett av dagens projekt...återstår att se. Fast det mest aktuella projektet just nu blir i alla fall att fixa en andra kaffemugg!




fredag 21 november 2014

Hoppsan sa, fredag kväll och jag har intagit mitt soffhörn i väntan på att sonen ska servera middag. En intensiv vecka med utbildning, jobb, möten och träningar för sonen men även för mig och mitt knä. (Mitt knä som bråkar en del den här veckan....)

Nog är det lätt att bli stressad när dagarna rullar på i ett intensivt tempo men jag har bestämt mig för att försöka ta en dag i taget, en sak i taget och göra mitt allra bästa för att vara här och nu. Lättare sagt än gjort kanske men en alldeles nödvändig målsättning.

Middagen serverades i alla fall för ett tag sen, med den följde en film. Lucy, en science fiction film, som handlar om hur Lucy tvingas agera knarkkurir. När hon blir misshandlad läcker ämnet ut i hennes kropp. Det medför att hennes hjärna får allt större kapacitet och med det får hon superkrafter. Det var verkligen en annorlunda film som fascinerar mig. Dessutom med mycket ögongodis, inte i form av vackra män då, utan vackert foto.....



måndag 17 november 2014

Jag tyckte att det var igår jag konstaterade att det var sju skolveckor till jullov. Plötsligt inser jag att det bara är fem....hur i all världen gick det till??? Alltså allvarligt, vem är det som stjäl tid??

Att skoldagarna går i ett huj hjälper ju till förstås. Idag har kreativiteten och skaparlustan flödat i klassrummet. Teknik, musik och bild i en salig blandning.....egna instrument har tillverkats. Många fantastiska lösningar och häftiga skapelser. Tänk så spännande det kommer att bli när alla är klara med sina instrument så vi kan bilda orkester och spela på dem. Det kommer att bli häftigt.
Vi har även valt sånger att sjung vid vår julfest.....inser dessutom att det är dags att börja fundera över hur vi ska fira advent i klassrummet i år.....det är inte länge kvar nu....

Väl hemma åt vi mellanmål, jag och sonen, innan vi åkte hem till en bekant som kan det här med matte. Han hjälpte sonen med ekvationer och annat skumt (enligt mig) ett tag. Jag tror att ett och annat ljus tändes lite extra klart efter ett par timmar vid ett annat köksbord än vårt eget.  Att vi blev bjudna på gofika gjorde ju inte det hela sämre. Själv grottade jag ner mig i en god bok i kökssoffan medan matteklurigheterna pågick!

Nu slappar jag som vanligt i hemmasoffan, googlar runt och kollar mail och annat på datorn, lite nyheter har jag hunnit med också. Dessutom har jag precis skickat efter fighthandskar till sonen, benskydd ska beställas imorgon. Förhoppningsvis hinner allt komma innan tävlingen om ett par helger. Det gäller att han har rätt grejor....det blir svårt att tävla annars. Det är ju premiär när det gäller fight för sonen.

Sonen har för övrigt varit på Nolaskolan idag och träffat Mark Levengood som åker runt i Sverige med Svenska hjältarturnén.  Intressant tyckte han, även om det rådde viss osäkerhet runt vem Mark var....William Spetz som också var med hade han däremot koll på....något morsan inte hade....

Tro vad det blir för en dag imorgon? En vanlig dag eller? Vi får helt enkelt se....tisdag heter den visst i alla fall.


söndag 16 november 2014

Nu har halva november gått. Det innebär att det är en helg kvar, sen är det första advent. Efter en snabb titt i almanackan inser jag att det som är kvar av månaden är rätt fullt av olika aktiviteter och bokade tider...tre ynka dagar utan tider att passa, varav två är arbetsdagar (som dessutom har lediga kvällar). Inte så mycket när man tänker på det. Å andra sidan har jag inga större saker som ska hinnas med här hemma....tror jag.....det är i alla fall ingenting jag känner mig stressad över (inte medvetet i alla fall).

Några gånger skulle jag dock behöva vara på två ställen samtidigt. Då skulle det vara praktiskt att kunna klona sig. Förra veckan frågade jag mina elever om det var något jag skulle tänka på och göra bättre....det jag fick höra var att det skulle vara bra, om det hade varit möjligt, om jag kunde klona mig....nu har jag ju tyvärr inte den förmågan, så det kommer att handla om prioriteringar.

Efter att ha ondgjort mig över detta med att dammsuga tidigare i veckan googlade jag robotdammsugare. Jag tänkte att det kanske kan vara väl investerade pengar....men frågorna som dyker upp är många. Fungerar det verkligen? Kan man flytta den mellan våningarna? Hur löser den trösklar, sladdar, mattor? Jag googlar vidare.

Slökollar lite på Nyhetsmorgon, där Sissel sjunger. Om någon har en änglaröst är det väl hon, så fantastisk. I övrigt handlar det om organdonationer, autism och nyttig mat. Vad gäller organdonation måste jag kolla upp att jag verkligen anmält till donationsregistret....plötsligt är jag inte säker på att jag gjort det längre. Är man beredd att ta emot organ måste man vara beredd att ge och det är ingenting som närstående ska behöva ta ställning till i en svår stund. Det får bli min stora uppgift idag.

Berättelsen om autism var också mycket intressant. En kille i gymnasieåldern och hans pappa berättade om resan från diagnos till där de är idag. Genom många timmars riktad träning varje dag lever den killen nu ett helt vanligt liv. Pappans känslor när han beskrev den stund när sonens sång kom tillbaka berörde djupt. Där kan man verkligen säga att föräldrars engagemang är vägen framåt. Något jag sett på nära håll också.

Just nu rullar reklamen och jag ser ett klipp där ett helt gäng sitter i en soffa med varsin padda eller smartphone och ser på film....det ska föreställa en familj med tolv barn....vem har råd med det?? Och var ryms en så lång soffa?? Skulle förstås rymmas i vårt vardagsrum men det skulle bara se konstigt ut.....

Nej nu är det dags för en mugg kaffe till, en eld i braskaminen och en god bok!




lördag 15 november 2014

Nog för att jag när fredagskvällen kommer brukar vara trött och inte orka så mycket. Men igår var jag totalt utpumpad. Mitt under middagen tog orken helt slut. Totalt.....så till den milda grad att jag började må illa och kände mig vimsig. Vilken tur då att soffan stod i närheten av matbordet. Under en filt fortsatte jag sen min middag liggande.....Plötsligt kom jag att tänka på Nalle Puh och en av hans små visdomar som han så gärna sprider. "Goda vänner kan göra allting tillsammans - men bara de bästa vänner kan göra ingenting". Ligga på soffan under en middag kan nog räknas som ingenting...kanske....

Inser att jag var klok som avstyrde en kompisträff i Umeå idag trots att jag gärna ville åka. Jag vet att det hade varit jätteroligt men förmodligen kommer jag att däcka även ikväll så hemma känns bäst och alldeles nödvändigt. Dessutom kommer ju träffen med mina vänner i Umeå att bli av vid ett senare tillfälle så jag har ju något att se fram emot!

Sonens sena önskan att få åka upp till mänskliga rättighetsdagarna i Umeå fick avslag även det kan jag meddela.....(dit vill han trots att han redan tillbringat två dagar där....)
Han verkar i alla fall vara mycket nöjd med sin praovecka. Jag har svårt att tänka mig att man kan få en bättre vecka än den han har haft faktiskt. Nyttig har den förmodligen också varit eftersom han har börjat tänka om angående vilken inriktning han ska ta när det är dags för gymnasieval....en spännande tid börjar...och svår. Igår kväll hann vi inte prata så mycket men jag ser fram emot att i lugn och ro få ta del av alla hans intryck av veckan.

En eld i braskaminen, snacks och film på teven....det är planen för dagen.



torsdag 13 november 2014

Det här med städning är verkligen inte min starka sida. Varje gång jag inser att det är dags funderar jag på om det finns något annat jag borde göra istället som inte kan vänta....Jag tänkte och tänkte men tyvärr var en slapp kväll i soffan med en god bok det enda jag kom på. På nåt sätt kändes det inte riktigt okej att göra det när dammråttorna fröjdas över att bli matade med allehanda skräp som har hamnat på golvet. Dessutom läste jag i lokaltidningen idag att man ska vara noga med att inte locka råttor till huset genom att ha mat och annat runt huset. Tänkte då att det kanske är samma sak med dammråttor, de ska man kanske också undvika att mata.

Sagt och gjort, det var bara att bita i det sura äpplet och sätta igång. Färgglada trasor, rock i lurarna sen var det dags för dammråttorna att gömma sig. När jag kommit så långt att det var dags att ta fram dammsugaren funderade jag allvarligt på att åka ner till stan och hämta hem sonen....men insåg att det inte var någon bra idé....han hade ju tränarsysslor att sköta....dessutom kan man tycka att har man nått den aktningsvärda åldern av femtioett så borde förmågan att framföra en dammsugare sitta i ryggmärgen.

Och det gör den kanske men det är verkligen en av de allra tråkigaste saker jag vet....bara ljudet gör att jag får rysningar.....när jag tänker på alla dessa städtanter i olika program som tipsar om saker som ska göra städningen roligare så undrar jag vem de tror att de lurar. Städning är inte roligt, punkt.

Visst det är oerhört skönt när det är klart, i sinnet. Däremot värker knä och fot förfärligt som alltid när jag farit runt huset och jagat dammråttor. Kan det vara så att jag är allergisk mot att städa? Fast det visar sig inte som nysningar utan allergin sätter sig i lederna.....

Nåja nog med gnäll, jag är tacksam att jag har förmågan att städa själv. Alla har inte den turen så det kanske är lite förmätet att klaga....dessutom har jag ett hus att städa....alla har inte det heller...

Tjoho jag kunde städa idag!! (Fast det där tjohot var kanske att ta i.....det är dumt att överdriva)

onsdag 12 november 2014

Det här är en jättekonstig vecka. I söndags flyttade sonen hemifrån, ja tillfälligt förstås men ändå. Visst, jag är van att han inte är hemma på helgerna men under veckorna brukar han inte vara borta så här mycket. Som tur är har jag haft en hel del att stå i ändå. I måndags var det körövning hela kvällen, igår var jag på skyddsombudsutbildning och på väg därifrån svängde jag förbi stan och lämnade lite grejor han hade glömt här hemma. Det innebar att jag inte kom hem särskilt tidigt.

Men ikväll däremot.....huset är tomt....vad ska jag göra? Det är ju inte direkt så att det är brist på sysselsättning, men jag måste erkänna att jag tappar lite fart när jag är ensam hemma. Som tur var blev jag utlockad på promenad så lite aktivitet lyckades jag få till i alla fall. En och annan tvättmaskin har snurrat också. Fast det kräver ju å andra sidan inte särskilt mycket ansträngning mer än att plocka i och ur den.

Då kan man ju börja fundera på om jag verkligen måste göra så mycket....om det är nödvändigt....
Nej, jag tror knappast det. Jag tar helt enkelt en göra så lite som möjligt kväll....imorgon är en annan dag....

söndag 9 november 2014

En gråmulen morgon och trafiken är tät utanför sovrumsfönstret. Flygtragiken alltså. Fåglar i olika storlekar flyger till och från rönnarna för att äta av de stackars bär som är kvar. Men eftersom rönnbärsskafferiet börjar tömmas så får det nog bara bli mellanlandning där framöver. Å andra sidan har jag sett att småfåglarna gärna sitter där och äter andra frön som de plockat med sig under vägen.

Här i huset är det lugnt ännu ett tag innan det är dags att ta tag i dagens alla ska-göra-saker. Därför passar jag på att ta tag i den utmaning jag fick för ett tag sen om att lista mina favoritböcker. Utmaningen kom på facebook men jag skriver här, det är enklare att redigera och ändra i bloggen. Här kommer därför en lista på inte bara favoritböcker utan böcker som betytt saker för mig, fått mig att fundera eller helt enkelt bara att må bra.


  • Kalle Kanin, Ole Risom och illustrerad av Richard Scarry. Den första bok jag kommer ihåg. Jag minns att jag kunde hela boken utantill redan innan jag läste själv, så många gånger hade jag fått den läst för mig. Den handlar om en liten kanin som bor i ett ihåligt träd, sedan får man följa honom året runt. Lite kuriosa i det hela är att när jag arbetade som au-pair i Miami fanns den boken på engelska i familjen. På engelska heter den I am a bunny och var lille Daniels favoritbok. "Hi, I am a bunny. My name is Nicholas..". Glädjen var stor när jag under förra sommarens storstädning av uteförrådet hittade boken i gömmorna. 
  • Laura IngallsWilders böcker om nybyggarlivet i slutet av 1800-talet. Jag kommer fortfarande ihåg hur jag gick runt på biblioteket någon gång under grundskoletiden utan att hitta något att läsa. Bo R Holmberg som då var vår skolbibliotekarie satte den första boken i handen på mig och sa: -Läs den här. Efter några sidor var jag fast. Böckerna är definitivt inte lika rosenskimrande som den tv-serie som sedan gjordes. Jag kommer ihåg ett tillfälle när det nog var extra sorgligt i boken hur jag satt här hemma med tårarna rinnande och mamma undrade hur det var fatt. 
  • Tolkiens trilogi om Härskarringen var de böcker som fångade mig därnäst. Där tog det nog femtio sidor innan jag satt fast i en värld som sen dess har fascinerat mig. Efter att ha läst trilogin har bokhyllan fyllts på med en lång rad Tolkienböcker. När det inte fanns mer att läsa där har Fantasyvärlden fortsatt att fascinera mig, böcker inom den genren är överrepresenterade i  min bokhylla. Brooks, Eddings, Feist och många andra fantasyförfattare finns representerade i bokhyllan.
  • Gustaf Fröding. Jag har en vältummad bok med hans samlade dikter. Den har jag läst (och läser fortfarande) många gånger och där finns små guldkorn för livets olika tidpunkter. Det går nästan alltid att hitta något som passar med den egna sinnesstämningen. Behövs inte sägas mer egentligen....han var mästerlig i sitt sätt att dikta. Sedan har vi ju Nils Ferlin, Karin Boye och Dan Andersson också förstås....
  • Förvandlingen, av Franz Kafka. Denna märkliga bok kommer jag ihåg från gymnasietiden när det var obligatoriskt att läsa och analysera den. Tanken att vakna i sängen en morgon och vara förvandlad till skalbagge...hur märklig är inte den. Jag minns att jag först tyckte att den bara var konstig men efter ett tag började jag fundera lite djupare när det gäller bokens budskap. När George förvandlades till skalbagge började hans familj alltmer behandla honom som ohyra....där går att dra många paralleller till hur människor behandlar varandra. 
  • Vad som än händer av Debbie Gliori. Återigen en barnbok, den här gången en bok jag själv läste för min egen son när han var liten. Den handlar om en liten rävunge som är på bråkigt humör och undrar om hans mamma kan älska honom vad han än gör. I slutet av boken funderar Liten på vad som händer när man dör, finns kärleken kvar då? En otroligt fin och varm bok. 
  • Leon Uris och de böcker han skrivit. Den första bok jag läste av honom skedde också det under min tid som au-pair i Miami, Mila 18. I familjens bokhyllor fanns flera böcker av samme författare och jag plöjde dem alla. Det är framförallt böckerna om Israel och de böcker som handlar om judar och nazismen jag har läst. Gripande böcker med bitvis otäcka beskrivningar av vad människor gör med varandra. Därför läste jag alla hans böcker på engelska, jag tror att jag tyckte att jag hade lite lättare att hålla det onda, elaka ifrån mig då. 
Jag skulle kunna göra den här listan mycket, mycket längre. Det finns så många böcker som betytt och fortfarande betyder mycket för mig. Men jag stoppar här....annars fortsätter jag hur länge som helst.

lördag 8 november 2014

Ligger i soffan och slappar. Elden sprakar i kaminen samtidigt som skymningen sänker sig ute. För ett år sedan var det inte tal om att ligga i soffan minsann, då var det stort kalas hela dagen. Det betyder alltså att just idag fyller jag femtioett.....inte så illa det heller faktiskt. Passar på att vila så mycket som möjligt och bli uppassad av sonen samtidigt som jag låter tankarna vandra tillbaka till fjolåret och den underbara dag jag upplevde då.

Igår var vi ett gäng som åt middag på Statt, i deras vinkällare, en helt fantastisk middag. En trerättersmeny, bland det godaste jag njutit av på länge. Jag kan fortfarande känna smaken av den goda soppan vi serverades till förrätt. Det var något utöver det vanliga vill jag lova....

Jag tänker passa på att slappa idag, imorgon ska det packas och förberedas inför sonens praovecka, sen är det träning och annat som ska roddas. Därför känns beslutet att göra så lite som möjligt idag helt rätt. 

Ett annat beslut jag har tagit är att börja kapa bort saker i min almanacka, efter idoga uppmaningar av goda vänner att trappa ner. Jag hoppas att komma in i en fas igen där jag inte vaknar av migrän varje natt. Tyvärr innebär det att jag kapar bort mycket jag tycker är roligt.....det är ju det som är lättast att ta bort. Lite trist men tyvärr nödvändigt. Dessutom ska jag ta hjälp av mamma till skjutsar och annat när hon har möjlighet. Då blir det också lite tid för vila.

Plötsligt känner jag mig klok.



onsdag 5 november 2014

Ikväll har jag däckat i soffan. Tröttheten är överväldigande och när jag rör huvudet känner jag ständig yrsel. Inte så allvarlig kanske men tillräckligt för att det ska vara obehagligt. Huvudvärk är också ständigt närvarande fast just nu har den släppt så förutom att jag nästan gäspar käkarna ur led känns det rätt okej.

Efter jobbet tränade jag mitt knä, sen hem och började med middagen innan soffhörnet drog in mig. Klok som jag är lagade jag mat som gick att äta halvliggande i soffan med en film som förströelse så när jag väl landade i soffan kunde jag stanna här.

Konstaterar att jag nog ska försöka komma i säng i tid ikväll....Imorgon hinner jag knappt vara hemma nåt....utbildning i stan och sen har sonen träning på kvällen och på fredag är det party på gång. Då vill det till att jag har lite kraft kvar så att jag inte sitter och gäspar hela kvällen.  Fast att lägga sig redan vid sju kanske är att ta i.....väntar nog ett tag till kanske.....det var visst nån läxa som skulle förhöras. Säkrast att göra det först....men sen...zzzzzzzz






måndag 3 november 2014

Nog var det som vanligt i morse allt....inte ett piggt öga i det här huset i alla fall. Jag släpade mig ur sängen. Ögonlocken hängde ner till knäskålarna... Lite konstigt med tanke på de pigga mornarna under lovet....

Som tur var hade vi en härlig dag i skolan. Känner en stor tacksamhet att just jag har sån tur att jag får arbeta där jag gör. När jag berättade idag att det bara är sju veckor kvar till jullovet jublande först alla, sen övergick jublet i nej.....precis som jag insåg eleverna att det inte är speciellt lång tid alls.....och vi har mycket vi vill hinna med. Fast nog tror jag att de flesta längtar efter julen ändå....och tomten.....och allt annat som hör julen till. Det gör jag men tänker njuta av de veckor vi har kvar till lovet. Konstaterar återigen att jag är lyckosam som får arbeta där vi har så roligt att tiden springer fram.....även när vi jobbar hårt och vissa saker är lite svåra ibland!

Kvällen har även den varit otroligt härlig. Njuter i soffan vid elden och har tillsammans med sonen tittat på en film. Nu har han återgått till läxan igen och jag surfar runt på nätet och slötittar på nyheterna samtidigt. Gillar inte riktigt det jag ser på väderleksrapporten....de där snöflingorna kan gott vänta ett tag till tycker jag.....

söndag 2 november 2014

Nej men kan vi bara bestämma att vi backar bandet några dagar. Jag är inte riktigt redo för måndag i morgon. Inser nämligen att när skolan väl kör igång efter höstlovet så kommer det bara att svischa till och då är vi framme vid advent och jul. Det är därför jag vill backa lite....och sen dra ner på farten så att det får lunka på lite framöver. Längtar efter att "lunket".....

Igår hade vi i alla fall en härlig kväll tillsammans i familjen, nästan alla var samlade (saknade en kusin dock). Mat, prat och bara härligt trivsamt helt enkelt. Sånt man lever på länge, länge.

Idag ska sonen skjutsas till träning, då passar vi på att ta med en av kusinerna till tåget för färd mot Umeå sen skulle jag tro att det är säkrast att förbereda veckan som kommer. Bandet kommer nog varken att backas eller stoppas upp trots att jag vill det, bättre då att vara förberedd.

Undrar om jag kommer att vakna pigg imorgon bitti också?? Nja, tveksamt.....misstänker starkt att min nyfunna morgonpigghet kommer att vara som bortblåst....men jag lever på hoppet!

Idag kommer jag i alla fall att sitta bänkad vid teven runt elva. Då kommer nämligen landslagscoachen i duo (ju-jutsu) att visa självförsvar. Alltid kul när ju-jutsun får mediatid!

Nej, en mugg kaffe till och liten eld i braskaminen tillsammans med en god bok känns passande till dess att klockan blir elva.....


lördag 1 november 2014

Jaha, då var det dags igen. Den första november användes de första gången denna säsong. Vadå, vad var det som användes? Mina dubbskor förstås...
Jag började snöra på mig mina vanliga skor när jag skulle gå till affären för att köpa mörk choklad. Då tittade jag ut och vad var där ute om inte ett ymnigt snöfall. 

Framför mig såg jag då någon av alla de små isfläckar jag lagt märke till igår som nu kunde gömma sig under snön. Jag såg också hur jag halkade och föll....alltså tog jag av mig skorna, dök in i garderoben och plockade fram mina dubbade trotjänare. 

Med de på fötterna kunde jag sen gå tryggt till och från affären. Fast nog hade jag önskat att jag fått vänta ytterligare några veckor med att plocka fram dem. Men nu är det gjort, vintersäsongen har börjat, vare sig jag vill det eller inte.


Oj oj oj, det märks att det bara är en vecka kvar till dess att jag fyller femtioett. Återigen har jag vaknat tidigt och känt mig märkligt pigg dessutom. Fullkomligt chockerande, det har hänt vid minst två tillfällen den senaste veckan. Är det inte åldern så måste det vara något annat allvarligt fel.

Det märkliga är dock att det enbart sker när jag är ledig och får ta sovmorgon. När vardagen är här och det är dags att lyssna till väckaren igen skulle jag tro att allt det pigga är som bortblåst.

Men tro nu inte att jag för den skull studsar upp ur sängen och gör en massa nyttiga saker här hemma. Nej, jag gör kaffe och kryper ner under täcket igen, läser och filosoferar. Hoppas att ögonlocken ska bli tunga igen så att jag kan somna om en stund dessutom.

Fast idag har jag lite saker att göra som att...hm få se nu.....just det....laga mat! Inte direkt betungande även om det ska lagas till fler än två idag. Funderar på att göra chokladmousse till dessert i alla fall. Det kommer nog att smaka bra när kvällen kommer. Fast inte än, jag har gott om tid....

Annars letar jag min inspiration för att ta hand om en mängd bilder i kameror, mobiler, utskrivna och på alla möjliga och omöjliga ställen. Den är nog lite gråblek just nu, inspirationen alltså, och hänger med huvudet där den drar fram. Skulle ni se den skicka genast tillbaka den till det gråa huset med knackaduan utanför, även om den verkar motvillig. Behöver den desperat....annars händer ju ingenting. Det vore ju förstås bra om jag får tillbaka inspirationen innan jag glömmer vad det är på bilderna också.....