söndag 6 augusti 2017

Idag är det en sån där dag då molnen hänger ner och trycker. Det är riktigt grått och allt emellanåt kommer en liten regnskur med lätt fint regn.

Den här dagen är en dag när det passar att äta köttpaj under lock. Något jag bestämde redan igår kväll då jag lade en bit kalvkött i kylen. Nu puttrar grytan på spisen och det är inte många minuter kvar till dess att köttet är så där härligt mört så att det faller sönder. Sedan ska pajdegen kylas innan den kavlas ut och den goda köttstuvningen får fylla pajformen, täckas med ett pajlock och gräddas i ugnen. Det blir en god middag när sonen jobbat klart för idag.

Ligger och funderar på mitt knä och vårt landsting. Jag kan konstatera att det inte är konstigt att de har svårt att få verksamheten att bära sig, det är en tungrodd organisation. Inser också att den som svarade på min remiss nog inte läst min journal då hade svaret sett annorlunda ut. Istället för att se till att jag fick komma till röntgen och sedan ortopeden i ett steg blir det nu en omväg på ett antal steg extra innan de får ta emot en ny remiss. Jag fick också rådet att ta kontakt med en sjukgymnast för att träna upp rörligheten i knäet..
Hallå, jag har ju knappt gjort nåt annat de senaste sju åren....och om det skulle bli riktigt besvärligt hänvisades jag till akuten.....jo, tjena de lär ju bli överlyckliga....vad ska de göra annat än att se till att jag får komma till röntgen och ortopeden?? Men de som jobbar där gör sitt bästa, det är jag övertygad om. De kan ju inte annat än följa det regelverk som finns så deras fel är det inte, om än jag känner mig frustrerad.

Hur som helst, jag fixade till mitt knä själv i torsdags kväll. Eller nej, där hittade jag på men nåt gjorde jag och bättre är det. Jag var så less på att inte kunna böja det utan att det skar som en kniv när jag rätade ut knäet igen så jag bestämde mig för att "undersöka" knäet själv. Jag tryckte lite överallt, tog sen tag i knäskålen och döm om min förvåning när den rörde sig och sa plopp, glonk eller klonk. Jag kommer inte ihåg så noga...mest förvånad blev jag när knäskålen inte var still. Kanske inbillade jag mig det hela men vad spelar det för roll när jag inte har lika ont längre och jag till och med kan böja knäet lite utan att jag går sönder av smärta  när det rätas ut igen.
Att det är avsaknad av muskler runt knäet som är en orsak till det hela (den andra är nog skrotet) har jag nog kunnat diagnostisera mig till. Alltså ska jag träna på som bara den....fast lagom.....och för att det ska bli lagom är det väl sjukgymnast som gäller. Annars lär jag bränna på och då blir det bakslag när jag tränar för hårt...som det brukar bli. Men en röntgen ska jag nog se till att få....

En underbar bild från mitt växthus där solen lyste in igår kväll.