lördag 27 januari 2018

Den här morgonen har jag en skön och lugn start där jag tänker tillbaka på veckan som gått. Ljudet av elden som sprakar ackompanjerat av tvättmaskintrummans snurrande är det enda som hörs. När jag stack ut näsan för en stund sedan och plockade in de allra sista havrekexen från lådan på balkongen kvittrade faktiskt en av mina små fågelvänner till också.

Det har varit en omväxlande vecka, både när det gäller vädret och jobbet. Vädret bjöd på minusgrader, plusgrader, någon liten solgnutta, regn men framförallt mer snö....

Att det blev regn och tö var ju inte speciellt kul men det förde med sig det goda att julen inte behövde vara ända till påska detta år. Dörren ut till växthuset gick att öppna och halmstjärnan som lyste så fint i rutan ner mot macken kunde släckas och plockas ner.

Jobbet bjöd upp till en intensiv dans med tanke på förra veckans tentajobb och nästa veckas rektorsprogram i Skellefteå. Mycket skulle hinnas med under de fem dagar som fanns till förfogande. När jag summerar tror jag att det mesta blev gjort, förutom ett antal uppgifter som ska vara gjorda innan utbildningsdagarna nästa vecka....men jag har ju helgen på mig.

Men bäst av allt under veckan som gick....i postlådan damp det ner ett efterlängtat brev. Kallelse till min knäoperation. Tisdag den sjätte februari är det dags, om inget oförutsett inträffar. Jag håller alla tummar och tår jag har att det inte kommer in några akutoperationer som går före så att det blir inställt. Hur som helst, nu är det i alla fall på gång.

På tal om tår, min tå har minskat i omfång. Det innebar att jag i måndags kunde ha på mig en vanlig vinterkänga igen, även om det var lite oskönt. Jag har dock tagit av mig kängan så fort tillfälle getts och idag småvärker det lite i tån mest hela tiden....men mindre är den om än med en nagel lika blåsvart som tidigare.

Ute är det grått och gissa vad? Det snöar igen....

Inne är det ljust och varmt, låter jag bli att titta ut genom fönstret slipper jag se snön.

Nu är det snart dags!