Dagens

Once upon a time on an island, there lived all the feelings and emotions: Happiness, Sadness, Knowledge, and all of the others, including Love. One day it was announced to them that the island would sink, so all constructed boats and left.

All that is except for Love; Love wanted to hold out until the last possible moment. But as the island was becoming nearly submerged, Love decided to ask for help.

Richness was passing by Love in a boat. Love said, “Richness, can you take me with you?” Richness answered, “Sorry Love, I can’t. There is a lot of gold and silver in my boat and so there is no place here for you.”

Next, Love asked Vanity, who was also sailing by, for help. Vanity was ready with the same answer, “I can’t help you, Love. You are all wet and might damage my boat.”

Sadness was close by so Love asked, “Sadness, take me along with you.”

“I’m sorry, I am so sad that I need to be by myself!” was Sadness’ sullen reply.

Happiness passed by Love, too, but she was so preoccupied with her happiness that she did not even hear when Love called her.

Suddenly, there was a voice, “Come, Love, I will take you.” It was an elder. An overjoyed Love jumped up into the boat and in the process forgot to ask where they were going. When they arrived at a dry land, the elder went her own way.

Realizing how much was owed to the elder, Love asked Knowledge, another elder, “Who was that who helped me?”

“It was Time,” Knowledge answered. “Time?” thought Love. Then, as if reading the face of Love, Knowledge smiled and answered, “Because only Time is capable of understanding how valuable Love is.” ~Unknown

Igår ringde ett 08-nummer till mig flera gånger, men jag lät bli att svara för jag tänkte att det var nån försäljare eller nåt sånt....Idag ringde jag upp min handläggare på försäkringsbolaget....det visade sig att det var hon som försökt nå mig....Hon talade om att jag är beviljad taxiresor till och från jobbet fram till sportlovet! Så nu har jag bokat in tiderna med taxibolaget för nästa vecka....jobbet här kommer jag!

Mitt knä värker och nu är det riktigt svullet för jag har dammsugit övervåningen, därför tar jag mig en stunds vila vid datorn i soffan innan jag fortsätter. Mamma var här och hjälpte mig dammtorka, det behövdes...det var ett tag sen det blev gjort. 

Min säng är också renbäddad, alla hudflagor är bortstädade...(fast CSI-teamet skulle säkert hitta nån liten flaga.....)

I tvättstugan snurrar en tvätt och jag riktigt längtar efter en dusch, men först ska jag torka golven här uppe när jag vilat klart. 

Hmm, stavningen.....

Ett litet boktips igen.

Först ett litet boktips av ännu en lånad bok som jag har läst.
Bok nr 6: Överenskommelser av Simona Ahrnstedt.
Romanen utspelar sig i slutet av 1800-talet i Sverige.  Huvudpersonen är en stark egensinnig kvinna som inte alltid beter sig på det sätt som anses passande för damer under den tidsepoken. Är man ute efter en rykande kärleksroman som är en blandning av Jane Austen och Jackie Collins i stilen passar den här alldeles utmärkt.

Men nu har jag slut böcker igen.....så nu blir till att göra annat  igen....kanske får jag leta upp nåt gammalt i bokhyllan som jag har läst förut när läslusten blir för stark.

Idag stod det skidor på idrottsplaneringen, så sonen hämtade dem från garaget och gav sig iväg till skolan för ett tag sen. I vanliga fall är vi bortskämda eftersom min mamma kommer på morgonen och hjälper mig och Anton men idag fick vi klara oss själva för att en av dörrarna i hennes trappuppgång inte gick att öppna, så hon väntar på att bli utsläppt. Det var ett handtag som lossnat och lagt sig så det blockerade dörren.
Fick tag i min sjukgymnast så nu har jag tid på torsdag för att få hjälp med övningar och mätning. Två dagar till att träna på egen hand alltså.

Här pågår statisk böjträning...

Nej nu ska jag strunta i mitt värkande knä och diska.....

Sitter som bäst och funderar vad jag ska äta till middag, sonen åkte tidigare till stan för att fixa glasögonen, den del som de beställt hem hade kommit nu. Sen skulle han köpa en hdmi-kabel också. Därför bestämde han och mormor att de skulle äta på stan, så jag får alltså middag alldeles själv. Det blir nog rester från igår, gratäng och ingefärsstek!

Fikasurr en stor del av förmiddagen, läxläsning (inte för mig) med matpaus, blomvattning, lite tvätt, telefonsurr, låsmuskelträning, böjträning....men nu gör det ont....det strålar och värker i mitt knä så jag skulle tro att jag får låta bli att träna en stund....Jag ska nog fortsätta med lite bokläsning, håller på med en jag har lånat av min kusin just nu.

Fem helt olika böcker

För ett tag sen fick jag låna några böcker av en god vän. Här kommer en kort recension av dem.

Bok nr: 1 Brustna hjärtans café av Lolly Winston.
Den handlar om en kvinna vars man dör när hon är 36 år gammal. Hela hennes tillvaro faller samman och hon kämpar för att vara en stilfull änka men klarar inte av det. Till slut förlorar hon sitt jobb efter att ha kommit dit i morgonrock och tofflor och som en följd av det flyttar hon och då ändras hela hennes liv. Hon träffar många nya människor som påverkar hennes livsval. Andra halvan av boken påminde en aning om Marian Keyes sätt att skriva.

Bok nr 2: Kicki & Lasse av Peter Kihlgård.
Den handlar om två storstadsmänniskor som lever i ett destruktivt förhållande men som ändå inte klarar sig utan varandra. Hela boken har en mörk ton över sig och redan i bokens första rader förstår man vad som är på väg att hända.

Bok nr 3: De små tingens gud av Arundhati Roy.
Det är en indisk historia om en släkt där ett tvillingpar är centrum i berättelsen. Boken handlar om klasskillnader, släktgroll, lust, om alla stränga regler som omger kastssystemet. Det är en bok man inte bara läser, man måste ge den en chans då sätter den sig och ger en riktig läsupplevelse.
Jag tyckte att det var lite svårt att hålla isär alla olika namn i boken, vem som var vem och vad deras roll i berättelsen var. Saknade också en lite större koppling mellan början och slutet av boken....men det kan också vara så att den fanns där bara det att jag läste en del av den lite okoncentrerat.

Bok nr 4: Dödsdömd av Béatrice Saubin.
Boken är en verklighetsbaserad bok om en ung tjej som efter att ha växt upp hos sin mormor ger sig ut på äventyr i världen. På en av sina resor träffar hon en kines som faller för. Han lurar henne förstås så hon fastnar i tullen med fem kilo heroin i väskan när hon ska resa ut ur Malaysia. Boken beskriver dels hennes uppväxt som leder henne ut i världen, dels beskriver den hennes tio år i malaysiskt fängelse.

Bok nr 5: De röda skorna av Kathryn Harrison.
Sent 1800-tal i Shanghai till Franska rivieran på 1920-talet. Huvudpersonen May får sina fötter lindade av sin farmor när hon är fem år och hennes fötter har en central roll genom hela boken. May blir tidigt bortgift med en äldre man som utsätter henne för ett sånt stort lidande att hon till slut flyr och väljer ett liv på bordell. Där möter hon sin blivande man, en godhjärtad naiv västerlänning som sakta inlemmar henne i sin familj. May har en stark vilja, hon är egensinnig, vacker men samtidigt destruktiv. En stark, fängslande skildring av en svunnen tid.

Näpp sjukgymnasten var sjuk idag också...men tänker man efter hörs det ju på namnet....men i morgon hoppas jag att han är en frisk sjukgymnast!

Sista måndagmorgonen  på ett tag som jag kan ligga kvar under täcket den här tiden, om jag får resor till och från jobbet vill säga. Bäst jag slänger in den brasklappen, om jag inte får det blir det ju fortsatt sjukskrivning. Har jag inte hört något från försäkringsbolaget i morgon ska jag ringa.

Hörde på nyheterna i morse om en undersökning som har gjorts där man jämfört olika bantningsmetoder under ett längre tag. Medlemmarna i studien fick följa olika dieter där alla  hade en rekommendation där kaloriintaget skulle sänkas lika mycket, det spelade alltså ingen roll vilken typ av matvaror man minskade ner på. Det visade sig att alla metoder var lika effektiva...det som var avgörande var att man inte fuskade utan följde dieten.
Misstänker att förespråkare för allehanda metoder inte gillar att höra detta.  Undersökningen borde ju i alla fall får tyst på de som käbblar med varandra i media om vilken diet som är bäst.
Däremot har man kanske mer eller mindre lätt att följa olika dieter, mår mer eller mindre bra av att äta eller inte äta vissa livsmedel. Därför är det väl bra att det finns varianter, men det visar ju också att minska mängden mat och att hålla sig till sin diet är viktigast. Men för alla som kämpar med att följa olika dieter måste det ju kännas skönt att veta att den man själv följer är den rätta likväl som en diet nån annan följer.

Snart ska jag prova att ringa min sjukgymnast jag hoppas verkligen att han är frisk idag, nu behöver jag få komma dit!

Nu har magen fått en riktigt god middag med förrätt, varmrätt och dessert! Magen är mätt och nöjd, det ryms inte så mycket mer där ikväll.

Mitt knä är inte lika nöjt. Det  gillar inte när jag står länge så det är ganska tjockt och svullet nu. Även om jag vilar mig mellan varven blir det en hel del stillastående när man lagar mat. Sträckorna man rör sig på är inte så långa. Det betyder att disken få vänta till i morgon, det gör ju inget för trots att det är söndag känns det som långhelg för sonen är ledig från skolan i morgon.

Nästa vecka är sista veckan jag kan ligga och dra mig när sonen går till skolan. Om allt går som det ska börjar jag jobba om en vecka...Bäst jag passar på att njuta av alla lata morgontimmar veckan som kommer, sen är det slut på det....

Potatisgratäng i väntan på ugnen.

Stekt halloumi med bresaolachips.

Sallad.

Detta ska bli kvällens dessert!

Ananas, blodapelsin och vit blockchoklad!

Jag har en chili- och ingefärsstek i ugnen, har rengjort glaset på kaminen, fått kaffe, nu är det SM som gäller igen. Sonen har skottat snö och ska snart ta upp potatis till gratängen.
Sitter och funderar vad det ska bli till efterrätt idag.....kanske lite färsk ananas och apelsin gratinerad med choklad.....

God morgon världen!

Söndagmorgon och ännu en dag att fylla med, ja vadå?? Lite matlagning, träning, kanske ta reda på lite tvätt och en hel del slappande kan det nog bli också. Jag har blivit så bra på att slappa! Tänka att jag har de talangerna, fantastiskt.....
Tog upp en älgbit ur frysen för en stund sen, den ska bli middag är det tänkt. Jag ska nog göra den i ugnen efter ett recept jag hittade på i somras, det var lite lagom chilisting i den. Kanske med potatisgratäng till. Jag gjorde en gratäng för nån vecka sen med parmesan i, den var verkligen supergod, så det passar bra med den till.
Oj, vad hungrig jag blir....frukost kommer att smaka gott snart!

Oops, vad hände med den här dagen? Har inte gjort särskilt mycket faktiskt. Lagat lite mat men sen har jag mest läst och sett på teve.

Har kollat in SM, vet inte varför men det känns lite som "på låtsas" tävlingar....Kanske kan det bero på att i flera idrotter är inte de bästa med. Lite trist men kan det vara så att det ligger fel i tiden för många idrottare. Fast det var kul att titta ändå....även om  det är stor klasskillnad mellan vinnarna och de som kommer bakom. Kollade också in Thaiboxningen, aj vilken hård sport det ser ut att vara...och uttröttande..

Jag har tröttat ut min obefintliga lårmuskel idag, den är fortfarande öm men jag tror att den känns aningen stadigare. Nu behöver jag bara en krycka för att ta mig runt! Tänjt och töjt på böjen har jag också gjort men nu måste jag nog vila från det ett tag för det värker överallt i och runt mitt knä....en eller två grader har jag nog tagit idag i alla fall. Kanske har jag tjugo nu....

Smått och gott på lördagkväll!

Drar upp rullgardinen och konstaterar att det snöar....varför blir jag inte förvånad? Undrar hur länge till det ska fortsätta med det var och varannan dag.
Det blev en trevlig kväll igår med god mat, ett glas rött och småprat. Tiden går så fort bara.

Jag upptäckte i alla fall en sak till med mitt knä som jag har glömt bort....det är att det blir så svullet efter att ha varit i farten en dag...Det gör att det känns heltjockt och blir ännu svårare att röra än det redan är.
Det är lite besvärligt men nu kommer jag ihåg igen att det är så det brukar vara.

Nu är det i alla fall morgon och svullnaden har gått ner. Ligger och tittar på SM och tränar samtidigt min lårmuskel. Jag har ont och är öm i hela muskeln, det visar ju att träningen sen i onsdags har gjort lite nytta i alla fall. Då är det ju bra att köra på!

Idag fick jag erbjudande om att följa med till stan, jag var verkligen sugen men kände att jag är för ostadig och har för ont för att det skulle fungera även fast vi skulle ha tagit med rullstolen. Men det hade varit så roligt...jag har inte gått på stan sen i november....det positiva är ju att jag sparar pengar!

Nu sitter jag och vilar mitt knä en stund i högläge. Har stått och hackat grönsaker och skurit ost och potatis. Vi ska äta raclette ikväll så det är en del förberedelser. Det var ett tag sen, så det är verkligen dags. Det är sonens favoritmat, så det passar ju bra att äta det en fredagkväll när han som vanligt varit en alldeles underbar hjälpreda under eftermiddagen.
Nyss kom han hem från affären med rejält ont i handen efter att ha ramlat på en isfläck därutanför. Att halka verkar höra ihop med vår familj....Men jag tror att det gick ganska bra, kanske nån liten blödning under huden bara. Frusen är han också så nu har han slagit igång bastun, så han är nybastad när gästerna kommer.
Under eftermiddagen skottade min egen hustomte gården. Där hade Sudden tur...då slapp han det i alla fall!

Sonen serverade kaffe och tidning på säng innan han gick till skolan i morse. Nu ska jag snart ta mig upp för dagens första träningsstund men det molvärker i knäet så jag ser inte fram emot det....
Min sjukgymnast är fortfarande sjuk, hoppas verkligen han är frisk på måndag. Jag vill få lite påminnelser om vad det är jag kan göra för övningar, vissa kommer jag ihåg men känner inom mig att jag har förträngt flera stycken...förmodligen de som är tråkigast och gör mest ont....Vill också få mäta graderna i knäet, motivationen stiger när jag kan sätta upp små mål att ta ett visst antal grader mellan sjukgymnastbesöken.
Hoppas jag hinner få tillbaka lite mer styrka till början av februari när jag har tänkt börja jobba. Kollade dagboken från ifjol och ser att då var jag hemma tre veckor sen gipset togs bort innan jag började...nu blir det en och en halv bara....
Ifjol hade jag det också jättebesvärligt med knäet, det svullnade mycket och gjorde ont ser jag när jag läser vad jag skrivit. Tänk så fort man glömmer, när jag tänker tillbaka på fjolårets skada känns det som om allt gick på räls men inser ju att det inte var så. Det gör ju att det trots allt känns förtröstansfullt, det blir nog bra den här gången också även om det inte är så kul just nu!
Så nu är det slut på slapparläget, upp och träna för att innan kvällen är här ha tagit en eller två grader!!

Nu är det gjort...jag har premiärduschat hela mig efter olyckan!! Det är ju inte så att jag har låtit bli att tvätta mig de senaste sex veckorna men med tanke på gipset har det inte gått att duscha. Snacka om att det var ljuvligt! Med en trätrall på golvet under duschen och ett handtag på väggen hade jag det stadigt och bra. Ingen rädsla för att ramla.
Mitt fjällande ben fick sig en extra omgång med en torr handduk efteråt men benet är ganska ömt, skinnet är känsligt så jag kunde inte ta i allt för mycket. Hoppas att det inte snöar lika mycket i sängen till i morgon.

I går fick jag papper från försäkringskassan...då följde det med en instruktions-dvd som talar om hur det fungerar när man är sjuk.....jag undrar just hur mycket dessa utskick kostar....det känns som om pengarna hade kunnat användas till något vettigare!!

Plötsligt ikväll kom vi på att sonen skulle ha matsäck imorgon. Vi pratade om det förut i veckan men sen blev det bortglömt. Baguetter gräddades och fylldes med pesto, mozarella och skinka! Festis, oboy och kanske nån liten kaka ska packas i morgon bitti. I frysen finns också hemgjorda kycklingrullar att lägga på grillen om han så önskar.

Blurk och blä...

Mitt ben är jätteäckligt....eftersom huden inte varit ute i det fria på sex veckor har den inte bytts ut....det betyder att all gammal hud lossnar samtidigt...ser att det snöar ute just nu, det snöar lika mycket från mitt ben kan jag säga. Vita små flingor singlar i drivor ner i sängen...Nu har jag tagit på en tubväv för att stänga in allt, vill inte behöva skotta snö inomhus också....
Dessutom tycker jag att det är otäckt att röra knäet...bitvis har jag nästan ingen känsel, på vissa ställen gör det  jätteont när man rör.
Jag vill inte riktigt kännas vid att det är mitt knä längre...nån har smugit in det under gipset....när jag är ute och går (inomhus) knakar och sprakar det, dessutom gör det ont. Till råga på eländet är min sjukgymnast sjuk....Men idag ska jag göra de första enklaste övningarna jag kommer ihåg, varannan timme precis som det brukar vara, då ska jag spela hög musik så jag i alla fall slipper höra knäppandet så starkt....Jag börjar nu...

Det finns flera olika typer av förbud...utegångsförbud är ett som jag har fått av min pojke. Nu senast gav Sudden mig källarförbud om jag är ensam hemma. Det var innan han åkte på ju-jutsun han sa så. Eftersom jag behöver kryckor när jag går numera men inte kan ta mig nerför trappan med två stycken fick jag välja om jag ville vara uppe eller nere medan han var på träning. Ville jag gå ner skulle han bära ner den andra kryckan åt mig men då fick jag lova att inte försöka gå upp själv....jag valde att stanna uppe där vi har både teve, kylskåp och annat man kan behöva....
Det värker i mitt knä så just nu vill jag inte gå alls......och absolut inte ner!

Hemma igen efter att ha varit i stan och plockat bort gipset...Sitter i soffan och jobbar med lårmuskeln...när gipset togs bort så märkte jag att den fanns där....men inte är det mycket kraft i den ännu. Eftersom jag vet vad jag kan göra så är det ju lika bra att sätta igång.

Böjningen är miiiiinimal....några ynka grader kan jag böja. Men det är ju i alla fall en start! Så där har jag också börjat träna, lyfta knäet sittande med en hand under och så hålla i det läget en stund.

Tyvärr smärtar det alldeles förskräckligt precis under knäskålen....förmodligen där en del av skrotet sitter.....jag nästan vrålade rakt ut i morse när läkaren tryckte just där när gipset var borta.....Det bådar inte gott inför den fortsatta träningen men förhoppningsvis blir det bättre....snart....det är inget roligt att röra sig när det skär som en kniv det är en sak som är säker....
Jag hoppas att det är gipset som har tryckt emot så att det är därför det gör så ont. Annars är det nog bara att bita ihop, finns ju inget annat alternativ. Jag ska i alla fall på ett återbesök om en månad ungefär för att kolla upp det...

Här är knäna igen, nu ser jag bägge!

Nu är det mindre än två timmar kvar till dess att de sågar bort mitt gips. Det har väl aldrig kliat under gipset så mycket som inatt. Överallt, jag har hållit på att bli tokig, när jag skulle försöka somna igår kväll var det riktigt hopplöst.....
Har mentalt börjat förbereda mig på hur det blir när jag kommer hem. Hur jag måste tänka när jag ska lyfta benet, när jag sitter, ligger....att jag måste använda kryckorna igen. Det jag gruvar mig för nu är första ögonblicket när jag ska prova den icke existerande böjningen, när jag första gången ska stå och gå på benet utan gips. Jag fått be att de lindar det ordentligt så att jag känner ett visst stöd i alla fall. Sen är det trots allt en trygghet att jag vet hur det är, i alla fall på ett ungefär, men exakt hur det kommer att vara den här gången kan jag ju inte säkert veta....

Soppa till middag!

Vi hade ju som sagt en del grönsaker över efter vår tacobuffé i fredags. Idag var det paprikans och tomaternas tur att bli använda. Resultatet blev en mycket god grönsakssoppa med kycklingfond. Det blev ganska mycket soppa men både jag och Sudden åt rejäla portioner så det blev inte så mycket kvar som jag trodde att det skulle bli. En lunch, sen är den slut! 
Ikväll frågade jag om det var okej med soppa till middag, då undrade han varför jag frågade. Han sa " du vet ju att jag gillar din soppa"! Då är det tacksamt att laga mat! 

Här är basen till soppan: paprika, tomater, lök och vitlök!

Serveringsfärdig med fetaost, bacon och tunnbröd med smält ost!

Så här långt har timmarna gått fort idag. Jag hade fikasällskap både före och efter lunch. Precis när mitt kaffesällskap åkt kom rörmokaren för att fixa läckaget i toan uppe. Det gick bra så länge han inte satte på locket, då började det läcka igen. Attan också....ny toalett måste det bli då.....Men är den bytt så behöver jag ju inte bekymra mig om det sen!!

Sudden kom hem från skolan och fikade, nu sitter han med engelskläxan.  

Snart ska jag börja med middagen, det bli nog soppa idag tror jag med paprika och tomat som bas. 

En viss oro...

Nu är det 24 timmar kvar....i morgon den här tiden har jag tid på sjukhuset för att ta bort gipset. Då blir det hörselkåpor på och sen så får gipssågen jobba ett tag. Det känns lite märkligt att det är dags redan, samtidigt är det som om jag har haft gipset en evighet. Den här gången har det inte blivit några extravändor till sjukhuset, gipset har fått sitta den planerade tiden, bytet av gips skedde också på utsatt tid. Kanske därför det känns som om jag har haft det så länge.

Förra gången gipset togs bort såg jag fram emot träningsperioden som skulle börja, den här gången får jag en klump i magen och tycker mest att det känns jobbigt. Tanken på att börja träna upp rörligheten igen.....av nån anledningen känner jag mig lite rädd också....konstigt med tanke på att jag verkligen vet vad som väntar....eller kanske just därför. Sen vet ju alla som känner mig att jag inte tycker om när det knäpper och låter i leder och det brukar leva om en hel del när jag tränar....gillar inte heller den där känslan när det tar stopp när jag försöker böja knäet...Det är en läskig känsla!

Å andra sidan är det faktiskt ingenting att vara rädd för, men jag tror att en del av rädslan bottnar i  oro för att det inte ska gå lika bra som förra gången. Då plockade jag massor av grader varje vecka och det gick ganska fort att bli rörlig och kunna köra bil igen. Efter drygt en månad fixade jag bilkörningen....första gången tog det tre månader tills jag kunde köra bil....

Men trots allt ska det bli skönt att kunna klia benet igen, duscha hela kroppen, slippa släpa på ett stort paket...så nog är det positivt det som händer i morgon! Nu är det bara att plocka fram allt "jävlar anamma" och ge järnet igen...i morgon börjar jag!!

Middagsmaten är klar, nu ska den bara gratineras!


Mos med ruccola och parmesan.
Falukorv med pesto, mozarella och tomat.

Frysskåpet var i stort behov av avfrostning, det ser bättre ut på bilden än det var.....Nu är det tomt på snö och is, jag har dammsugit under och på baksidan av skåpet och det har precis blivit uppstartat igen för att åter få tillbaka de frysta varorna. Det känns bra, jag har haft lite dålig koll på vad vi har haft i den efter flytten...allt blev bara intryckt i lediga hål då. Nu hoppas jag på lite mer ordning!

Medan isen smälte och vattnet rann i källaren passade jag på att göra lunch. Av alla färska champinjoner som blev kvar efter tacobuffén i fredags blev en god chilikryddad stuvning som blev basen till varma lunchmackor.

Efter att ha ätit kom min vikarie en stund. Tillsammans funderade vi runt planering och annat som dyker upp i en klass. Nu har hon gjort halva tiden...om två veckor är jag tillbaka om allt går som jag har tänkt mig. Och det hoppas jag verkligen att det gör....Känner mig nöjd på det sjukskrivna livet nu....nog!

Nyårsmarschallerna lyser och välkomnar Drakens år!




Nyårsdessert med vaniljkesella, skorpsmulor och hallon!

Mitt emellan lunch och middag!


Kycklingenchiladas med jalapeno och tomatillosås!

Kyckling, paprika, tomat, majs, tacosås, ost inrullade
i tortillabröd!

Jag har ägnat mig åt att ta reda på tvätt. Nu ska det bara sorteras in i sina garderober också!

Ja nog får Sudden motion idag!!

Tết

Det kliar under gipset idag, knäet värker, mitt obefintliga tålamod börjar ta slut och det är som om allt som hör ihop men knä och gips påminner mig hela tiden. Men nu är det bara tre hela dagar kvar.....varav två hör ihop med Tết.

Nyårsafton idag, jag skulle tro att det blir en lugn dag med lite eget firande fram på kvällen.
Fast den här gången väntar vi inte in tolvslaget eftersom det är skoldag i morgon.

Nyår i vietnam kallas Tết. Fullständigt namnet är Tết Nguyên Đán som betyder den första morgonens fest. Det infaller samtidigt som det kinesiska nyåret.
Det är den viktigaste högtiden i Vietnam och bussar, tåg, flyg är ofta fulla eftersom de flesta vietnameser återvänder till sina familjer under Tết.  Tết är en nationell helgdag bland alla vietnameser, men varje region och religion har sina egna seder.
Tết kan delas in i tre perioder, som kallas Tất Niên (Innan nyårsafton), Giao Thừa (Nyårsafton), Tân Niên (nyår), som representerar förberedelser inför Tết, själva Tết, och dagarna efter Tết.
Man firar med vänner, släkten och familjen och mat spelar en central roll i firandet. Barnen får ett rött kuvert med pengar, rött för att det symboliserar lycka.

Chúc mừng năm mới (gott nytt år) uttalas ungefär: tjuck mung nam möj, med tonaccent upp på ”tjuck”, ner på ”mung” och upp på ”möj”).

I kväll har vi njutit av de goda ostar vi fick igår. Märkligt att nåt som luktar som den värsta fotsvett smakar så oerhört gott. Alldeles mjuka och krämiga var de, med marmelad med smak av balsamico blev det en riktig fest. I morgon blir det lite fest igen...då är det vietnamesisk nyårsafton. På måndag den 23:e januari börjar ett nytt år - Drakens! Det blir nog inget vietnamesiskt till middag i alla fall...texmex-rester står det på menyn.....men det är ju också gott! 

Nu är det söndag, måndag och tisdag kvar med gips....på onsdag sågar de upp det. Nu har det blivit riktigt obekvämt, ligger mot ovansidan av foten och trycker. Det gör att jag inte så gärna rör mig i onödan. Fast jag måste ju eftersom jag inte tar fragminsprutorna längre, då är det ju extra viktigt. Knäet värker också, det är precis som om det har börjat göra ont i förväg...det vet hur det blir när gipset åker! Längtar till på onsdag gör jag i alla fall. 

Elden sprakar, det doftar av såpa och ved. När vi  ätit frukost ( vid lunchtid) drog Sudden dammsugaren runt hela huset, jag följde efter och torkade golven. Tur att jag har så bra städhjälp, det blir så enkelt då, inte tar det särskilt lång tid heller. I skidspåren drar skidåkarna och skidskyttarna fram med olika resultat. Nu är det dags för Lindström igen...det blir spännande.

Såg nyss presskonferensen med Juholt, jösses vilken soppa...han som skulle bli den som lyfte sossarna mot högre höjder...sen blev det precis tvärtom. Det ska bli intressant att se vad som händer fortsättningsvis...

Sitter och funderar på att det skulle vara bra att ha en nätverkskabel till gillestugan...för att kunna koppla in teven...då kan vi hyra filmer utan att vara rädd för att det trådlösa nätverket ska svaja. Får se om jag ska försöka få nån som fixar det, ja inte än utan längre fram. Tevens alla funktioner skulle i alla fall bli utnyttjade ännu mer då, det är ju i så fall en investering...jag måste bara fundera hur den ska dras så att det stör så lite som möjligt. Viktigt med det estetiska!

Upptäcker att jag inte har skrivit sen jag bänkade mig för att se skidskytte igår....det gick ju fantastiskt bra för Anundsjös stolthet, Fredrik Lindström. Så oerhört roligt för honom att få den framgången. Dessutom så häftigt att hans föräldrar var på plats och fick se det hela live! Själv fick jag nästan andnöd framför teven när jag upptäckte att han hade chans att vinna....
Med hjärtat i halsgropen var det dags att hacka grönsaker till tacobuffén, skålarna fylldes och det hela var klart lagom till dess att gästerna kom. Barn och vuxna åt sig mätta...det blev mycket kvar...och jag som var orolig att det inte skulle räcka....Nu blir det till att hitta på lite olika rätter med det som är kvar. Paprikasoppa en dag kanske, nåt med champinjoner en annan dag....lite tortillarullar till lunch kanske....helt vanlig taco nån dag också....
Det blev i alla fall en lyckad fest igår kväll, vi hade jättetrevligt. Fast vi var många kändes det inte så...det ryms många i vårt nya hus!

Snart är det dags för skidskytte, så nu har jag bänkat mig framför teven igen. Har haft hjälp både inomhus och utomhus idag. Först med att få gården skottad, sen med att sätta upp ett handtag i duschen så att jag har att hålla mig i när gipset tas bort och det blir dags att duscha i källaren igen.
Hjälpredan hade dessutom med sig eget nybakat bröd till kaffet....vilken bonus!

Ute fortsätter snön att falla...tänk om en del av det här kunde ha fått komma under mörka november och december i stället för nu. Att titta ut och se all snö gör att det är väldigt svårt att förstå att om  tre månader är det mesta borta....

När skidskyttet är slut ska jag börja hacka grönsaker till ikväll och göra lite olika såser som tillbehör. Hoppas att jag inte glömt någonting...men det går säkert bra ändå...det brukar ju göra det. Nu är det dags att hålla tummar och tår för svenskarna...framförallt för Fredrik förstås!

Meeeeen vad snön vräker ner...det räcker nu!! Nyss var min altan skottad, nu är den täckt med ett tjockt lager snö igen...buhu....

Jag måste ha drömt snödrömmar för plötsligt i natt vaknade jag och kände panik för att jag inte bett någon skotta växthustaket...sen kom jag på att jag inte har nåt växthus längre.....vanans makt är stor. Med de snömängder som kommit efter jul hade jag fått be om hjälp många gånger annars.

Fast jag har kommit på att jag nog är en plogvallsmagnet....för i de hus jag bor blir vallen efter plogbilen alltid tre gånger så hög och bred som hos grannarna mitt över gatan.
På Olympiavägen blev det alltid en vidrig plogvall hos mig medan den andra sidan fick en liten, liten ynklig vall...och gissa vad...det blir precis likadant här.....Tur att jag inte skulle jobba idag...jag hade inte kommit ut med bilen....(om jag skulle ha kunnat köra förstås...)
Jag måste säga att jag tycker att det är märkligt när det plogas att det är okej att vräka in snö på tomterna hos folk och sen inte ta bort så att man kan ta sig ut...Jag får ju inte göra tvärtom....vräka ut snön på vägen....

Redan kväll, otroligt vad snabbt dagarna går ändå fast jag inte tycker att jag gör så mycket.
Efter snickarbesöket började jag steka köttfärs och kyckling till tacokvällen i morgon. Vi blir rätt många, sjutton stycken, både barn och vuxna. Så det tog en stund.
Det känns mindre yrsligt i huvudet idag men helt hundra är det inte. Därför passade det bra vila framför skidskyttet på eftermiddagen.
När skolan var slut kom barnen hem. Då var det dags för läxläsning, matte för vissa och svenska och engelska för andra. Fast först blev det mellis med falukorvmackor, så att huvudet orkade tänka.
Frampå kvällen fick jag skjuts till affären av mamma, jag handlade till i morgon. Himmel vad svårt det är att räkna ut hur mycket man behöver av allt, tacoskal, tortillabröd plus allt annat tillbehör man ska ha. Hoppas att det räcker.....
Mitt knä har i alla fall känts okej nu några dagar, trots att gipset sitter halvdant....funderar på att ringa ortopedmottagningen och säga att jag gärna kommer tidigare nästa vecka om de får nåt återbud. Vi får se hur jag gör....

Det känns spännande, nu har snickaren varit här för att titta på den stundande ombyggnaden av mitt kök, även om vi inte åker till Vietnam så ska det ju byggas om. Bara det att det blir lite förskjutet. Efter att ha talat om vilka funktioner jag vill ha är det nu vara att invänta förslaget på hur det kan se ut.

Snön vräker ner....nu räcker det tycker jag men det verkar inte som att jag får bestämma.... Förstår att det är strömlöst här och där, märker det på att jag inte har nåt internet. Någonstans efter vår bredbandsväg har de nog ingen ström. Då brukar bredbandet strejka...och med den telefonen. Tur att mobilen fungerar i alla fall. Igår fick jag hjälp att skotta av altanen, himla tur eftersom det vräker ner snö idag.

Ikväll var det dags för kafferep igen med gott fika och några timmars småprat. Tiden går så fort när man sitter och pratar bara...förhoppningsvis blir det inte så länge tills nästa gång vi ses. 

Sudden tränade ju-jutsu ikväll, mormor körde. Fast först uträttade han ärenden på stan. Han köpte skor, eftersom han blir blöt om fötterna i de gamla...de är rätt utslitna! Fick julklappsjeansen kortade och sen tror jag att han fixade nåt mer också. 

Jag har känt mig yr och vimsig idag, det snurrar i skallen och det känns som om hjärtat slår dubbelslag ibland...hoppas att det är nåt tillfälligt, gillar inte att vara vimsig. 

Om en vecka är gipset förhoppningsvis borta. Sex hela dagar kvar bara....

Gårdagens fiskgryta blev till fisksoppa!

Vaknade tidig, tidig morgon och kunde inte somna om.....fenomenet att många tycker sig ha rätt att skriva vad som helst till och om andra på nätet har gjort mig beklämd en lång tid och det upptog mina tankar under de tidiga morgontimmarna.

Påhopp haglar i olika forum,  facebookgrupper och i kommentarer till artiklar. Visst finns det de som skriver sakligt på ett sätt som går att bemöta och som inte sårar, men många har inget som helst filter i det de skriver. Ibland är det ungdomar men minst lika ofta, om inte oftare är det vuxna. Eller de som säger sig vara vuxna i alla fall....för jag måste erkänna att jag häpnar ibland. För hur ska barnen och ungdomarna kunna lära sig respekt för andra när många vuxna ägnar sig åt verbal pajkastning på olika forum på internet.

Nu när jag är sjukskriven har jag mer tid framför datorn så är det bara, så det händer nu och då att jag ger mig tid att läsa kommentarerna till olika artiklar.....rena förolämpningarna....jag undrar om de människor som skriver på det sättet konfronterar andra ansikte mot ansikte också eller blir det på låtsas när man bara skriver, så då är det plötsligt okej.

De som frågar ex. hur man rengör en ugnslucka kan få tonvis av förolämpande svar... Nu senast bildades en facebookgrupp med både elever och föräldrar mot en enda elev....eller för att inte tala om den facebookhets som blev när Bjästahistorien rullades upp.
Det finns många grupper på facebook där medlemmarna plötsligt börjar kalla varandra för olika saker och kränker varandra för att man har olika åsikter.
Jag har gått ur några stycken för att jag tycker att det blivit riktigt obehagligt, naturligtvis har jag talat om anledningen till det, jag hoppas att någon har förstått och tagit lärdom.
Kommentarerna till kvällstidningarnas webartiklar fylls ofta av rent förolämpande åsikter.
Det fria ordet är viktigt, man har rätt att säga sin åsikt, men aldrig någonsin rätt att kränka och förlöjliga en annan människa för att på det viset växa själv och känna sig större och starkare.

Det skrivna ordet är så starkt.......det står ju där svart på vitt. Och hoppar nån på mig i ett forum har jag rätt att ge igen eller.....Sanningen är inte alltid vad den ser ut att vara och medierna har en förmåga att förvilla oss till att tro att allt är sant. Mediernas påverkan på oss är så stor.

Inser vilken oerhörd stor uppgift vi har som föräldrar, i skolan och som medmänniskor överhuvudtaget att visa våra barn och ungdomar hur man umgås och på vilket sätt man visar respekt för varandra. Vi måste nog alla vara lite självkritiska och fundera flera gånger innan vi skriver ner våra åsikter så att alla kan se, tänka är det här nåt jag kan stå för, skulle jag kunna säga det här öga mot öga? Kan man inte svara ja på den sista frågan ska man behålla åsikten för sig själv.

Kanske dags att starta "visa varandra respekt upproret" för bövelen...

35 blev 1 som blev ingen!

                                     
                                      
                                                     Här ligger den sista av de 35 och väntar!

Snart så är även den förbrukad.....

Här ligger alla 35....tänk vad fort det går ändå....nyss var det flera oöppnade kartonger!

I förmiddags bakade jag, hela eftermiddagen har gått åt till att fika.....Just nu sitter jag och funderar över middagen, det ska bli fiskgryta har jag äntligen bestämt. Men vi har båda fikat massor så det räcker nog om vi äter om nån timme eller så.

En lite märklig iakttagelse jag har gjort under förmiddagen när jag höll på att baka är denna:
Jag känner mig så huslig när jag bakar, varför vet jag inte, inte alls samma känsla när jag lagar mat. Undrar om det kan vara det faktum att trots att det inte är så komplicerat bakar jag inte särskilt ofta. När jag väl gör det känns det som om jag uträttat stordåd....

Nygräddad kladdkaka och cookies i väntan på fikasällskap!



Idag har jag bakat så det räcker och blir över.....starten med frukostbullarna var en höjdare, varför gör jag inte dem oftare....det är min undran. Det är inte direkt komplicerat, fort går det också eftersom ingenting behöver bakas ut.

Sonen har frågat efter kladdkaka ett tag så det kändes som en lämplig dag att baka en. Mamma har födelsedag och Sudden har namnsdag.
När jag hade alla degbunkar söliga passade jag på att baka kakorna med polkagrisar som jag tänkt baka innan jul...men det kom en fraktur emellan då....sen fanns det kakor i överflöd ändå!
De blev goda men flöt ut lite för mycket så till nästa gång har jag lärt mig att de inte ska plattas ut så mycket eftersom de flyter ut så bra själva.....

Recepten har jag lagt ut på Katarinas spis om ni vill testa.

Födelsedagsfika!

Idag fyller min mamma år och vi överraskade henne med sång och födelsedagsfika när hon kom på morgonen. Vi dukade bordet, tände ljus och kokade kaffe. Igår kväll gjorde jag en bröddeg som fick jäsa över natten i kylen. In i ugnen cirka tio minuter sen fick vi njuta av nygräddade grahamsfrallor.


I väntan på att stoppas in i ugnen.


Nygräddade frallor med grahamsmjöl, dinkel och vetemjöl. En ostskiva ovanpå fullbordade det hela!


Nu ska jag snart baka en kladdkaka, Gunilla som var kokerska på den förskola jag arbetade på när jag flyttade till Östersund  bakade den på fredagar ibland...den godaste kladdkaka jag vet....

Åh, vad roligt det är med besök. Både väntade och oväntade. Satt och diskuterade med min vikarie i köket över en kopp kaffe när det knackade på dörren. In kom en av mina före detta rektorer och hälsade på. Lite småsurrande nån timme hjälpte till att få tiden att gå lite snabbare igen.  Den här gången har det inte kommit lika många och hälsat på under tiden som jag har varit sjukskriven därför blir jag extra glad för alla spontanbesök jag får! Allt som gör att tiden går fortare välkomnas. Särskilt idag för nu värker mitt knä igen....dumma det....ogillas i högsta grad.....

Den sextonde januari, halva månaden har gått. Nyss var det nyårsdag.
Det är i alla fall näst sista måndagen med gips, längtar verkligen till dess att jag blir av med det. Nu skaver det dessutom ovanpå foten men jag ska försöka stå ut till nästa onsdag.....det går nog rätt fort. Vill helst slippa byta för så roligt är det inte.
Jag har i alla fall börjat planera för ett liv utan gips, har ringt till arbetsterapeuten så att hon kommer med handtag som jag kan montera upp i duschen. Att det ska vara klart när gipset tas är givet....då ska jag duscha på riktigt igen!

Idag är min rygg lite trött, så nu får jag vara försiktig, vill inte att den pajar också...det skulle verkligen vara onödigt. Jag får göra mina ryggövningar så gott det går.

I eftermiddag ska sonen ta sin hyposensspruta igen, det är hans tur att lifta med kompisen som går på samma behandling.  Eftersom vi alltid träffs i väntrummet kom vi på att vi kan turas om att ta dem till stan så behöver inte båda åka varje gång.

Dagen i övrigt fylls med lite vanliga göromål. I källaren snurrar dagens första tvättmaskin, tvättandet är verkligen en evighetsmaskin och ändå är vi bara två i hushållet....en hel del tvätt att ta reda på finns också.
Efter lunch kommer min vikarie ett tag. Då ska jag utifrån hennes planering skriva ihop en lpp för vintertemat.

Söndag kväll och jag har haft en trivsamt lärande timme vid teven. Det var ett program med Hans Rosling, där han pratade om sin älskade statistik. Han är så fantastisk tycker jag, det tråkigaste ämne lyckas han göra intressant och till och med roligt. Tänk om man kunde få hälften av hans pedagogiska egenskaper.....

Drömmen är att få närvara vid en av hans föreläsningar, jag skulle kunna lyssna till honom hur ofta som helst. Dessutom lyckas han ofta hitta nya infallsvinklar till saker som man inte tänkt på. Han visar också prov på statistikens dråpligheter, som att varje person i Sverige har 1,99 ben i snitt.....(om jag minns rätt)
Sonen satt bredvid och tränade geografi men han blev också fängslad och tittade klart på programmet med mig. Det handlade ju dessutom en hel del om geografi, i och för sig inte det han skulle öva på men ändå...nog så lärorikt.



För er som missade programmet klicka på den här länken.
http://svtplay.se/v/2676444/dokumentarfilm/hans_roslings_statistik

Här är en länk till en av hans föreläsningar.
http://www.ted.com/talks/hans_rosling_shows_the_best_stats_you_ve_ever_seen.html

Njuter av att titta på vintersportarna idag, det har varit en bra dag så här långt ur svensk synvinkel. Att ha en brasa som sprakar och värmer gör ju inte det hela sämre heller. Sonen fixade med lite smått och gott ute som behövde göras sen fick vi varm choklad med vispgrädde! Mums, vad det är gott!

En grå söndag med snö som sakta singlar ner...inomhus tränas läxa, både svenska, engelska och geografi. Det är skönt om en stor del av läxläsningen blir gjord under helgen, det blir lugnare under skolveckan då.
Veckan som kommer startar sonens träning igen, måndag onsdag som under hösten. I morgon får han dock skippa träningen för det är dags för hyposenssprutan igen.

Nu har vi sett film och haft en mysig stund, sonen och jag. Vi behövde det efter att ha krånglat med hans mobil ett tag. Den kräver ett speciellt program från internet för att kunna ladda ner låtar från datorn...sånt gillar jag inte....man ska kunna koppla in en usb-kabel och sen ska det fungera.
Dessutom fungerade inte sidan där programmet skulle laddas ner ifrån. I stället använde han då bluetooth och laddade över några album...då klarar inte telefoneländet av att läsa de filerna.....aaahhhh.....jag kommer aldrig mer att köpa en telefon av det märket......det är då en sak som är säker....men skam den som ger sig.
Till slut hittade vi en annan väg in så programmet laddades ner men jag ser när vi surfar runt efter svar på frågorna att det är många som har samma problem...de är inte heller särskilt glada....Nu är ju sonen en problemlösare så efter ett visst krångel har han fixat problemet men himmel vad omständligt att få över musik på mobilen...
Tur att han är tålmodig och inte ger sig. Själv blir jag så frustrerad, svär och har mig....

Idag har jag slappat i soffan mest hela dan, sett sport, läst och bara haft det lugnt.
I morse läste jag ut den bok jag började på igår, sen läste jag ut en annan alldeles nyss, nu är det dags för nästa. Jag ska skriva lite om dem sen men det blir en annan dag....nu läser jag igen.

Upptäckte när jag gick till frysboxen i eftermiddags för att hämta en glass att det kan vara så att den håller på att lägga av.....hm.....inte bra.....då brådskar det ännu mer att frosta ur frysskåpet och göra plats där. 

Nedräkning

Nu känner jag att nedräkningen kan börja på allvar.
Det är:
4 sprutor kvar.
11 hela dagar med gips kvar.
23 dagar till dess att jag börjar jobba (om det går som jag har tänkt).

Det innebär i sin tur att det bara är fyra kvällar till som alarmet på telefonen ljuder för att jag inte ska glömma sprutan. Sen får jag stänga av det.

Jag har elva dagar på mig att göra saker här hemma som kräver att händerna är fria. När gipset plockas blir jag ostadig och beroende av kryckor ett antal veckor igen. Frosta ur frysskåpet är ett exempel på en sån sak...

Jag måste också ringa till min arbetsterapeut för anpassning av duschen för att eliminera risken att ramla....Handtag att hålla sig i behöver sättas upp. Förra huset hade ju redan den anpassningen....men inte vårt nya.

Det är också elva dagar till dess att jag kan duscha på riktigt igen...elva dagar till dess att rehabiliteringen börjar...elva dagar till dess att jag kan klia mig i knävecket....elva dagar tills det börjar snöa inomhus igen....elva dagar....

Nu har jag gjort klart här nere...i alla fall nu. Det är svårt att få rättvisande bilder men jag känner mig nöjd. Det blev toppenfint med bilderna ovanför pianot tycker jag. Mycket bättre på riktigt än fotot visar.


Mellan fönstren vid teven flyter texten: May the Force be with you...

Eartha, Elvis, Duke, Ella, Janis, Eric, Miles och Louis!

Gitarrerna har också fått en plats och slipper stå intryckta i ett hörn....

Nej nu är det nog dags att sätta lite fart, inte för att jag har nån tid att passa men jag börjar bli lite hungrig, dessutom vill jag komma ner i källaren för att börja sätta upp fotografierna. Jag behöver också ringa några samtal, kanske fixa med lite tvätt...men vi får se.

Musiker

Testar att lägga ut bilderna på golvet för att se hur det blir innan de ska upp på väggen i morgon.
Jag känner mig rätt nöjd med resultatet, ser fram emot att se dem på väggen.

Oj vad jag har handlat, många kassar blev det! Det var roligt att kunna gå runt på affären och shoppa loss själv bland hyllor och matvaror. Lappen med det jag skulle köpa hade jag förstås glömt hemma men det enda jag glömde var faktiskt kaffefilter. Än har jag några stycken så det är ingen kris. Nu har jag packat upp varorna, värmt lite rester till lunch så nu ska jag unna mig några timmar i soffan med en bok. Sen kommer ungdomarna från skolan, då blir det matteläxa!

Nu svävar jag fram på små moln...mina fötter har blivit omskötta, är mjuka och fina. Tänk att det är så härligt med fotvård, vardagslyx. Varje gång tänker jag att de borde skötas om professionellt oftare men tyvärr blir det alldeles för långt mellan gångerna. När benet är i gips finns det dock inga andra vägar att gå...jag når ju inte själv. Mina stackars fötter riktigt skrek efter omvårdnad den här gången efter att ha blivit tvättade med tvättlapp den senaste månaden, men nu är de som sagt som babyfötter igen ( fast aningen större...)!

Idag ska jag be mamma om skjuts till affären, kylskåpet behöver fyllas på och jag har inte varit på affären på länge så det känns roligt att få botanisera bland matvarorna själv.

Idag fick jag hjälp att sätt upp väggtext och notsystem i källaren. De kom hem i början av den vecka jag bröt mitt knä så dekorationerna har väntat tålmodigt i ett skåp på att få komma upp på väggen. Det blev verkligen toppenbra. Star Wars-citatet sitter ovanför teven och notsystemet hamnade bredvid pianot. Det var inte den plats som var tänkt från början med slutresultatet blev toppen! Jag kom på att jag ska ha svartvita bilder av kända musiker ovanför pianot istället. Till exempel, Duke, Louis, Eartha, Elvis eller andra som jag hittar fina bilder på. Så nu vet jag vad jag ska göra de närmsta dagarna, leta bilder på nätet.....

Middag

Tagliatelle med kräftor och skinksås!

Här åker julsaker undan allteftersom. Nu är det bara utebelysningen kvar och den kämpar min morbror med just nu. Den har frusit fast i backen så det är inte det lättaste att få loss den. Vädret har ju inte direkt varit det bästa under december månad, ganska mycket tö, regn och elände. Men nu hörde jag hur han kom in med den....bra risken att den går sönder om den blir liggande fastfrusen i backen är ju ganska stor. Snart är nog skarvsladden loss också..härligt.
Det blir ljust och fräscht inomhus när allt som hör till julen plockas undan. Trots att det är mitt i vintern känns det på nåt sätt lite som våren när julgardinerna blir utbytta mot andra ljusare och skirare gardiner. Snart är det bara en golvstädning och en bukett tulpaner som saknas sen är det fullkomligt!

Ännu en morgon där jag sitter i soffan i min ensamhet när Sudden gått till skolan. Idag kommer ju i alla fall morbror om ett tag så då får jag besök. Det blir kul och hjälpen är så värdefull. Det värker nämligen rätt bra i knäet när jag går och rör mig idag. Inte direkt i knäskålen men precis under i fästet gör det ont som tusan...Därför blir det skönt att sitta och titta på när han rensar undan den sista julen! Det är nästan så att jag överväger värktablett...då ska ni veta att det gör ont.....jag och värktabletterna kommer ju inte direkt överens eftersom de får mig att flyga och må illa....

Att lägga sig i en renbäddad säng är verkligen njutningsfullt. Det känns speciellt, doftar speciellt! Så är det i kväll, så härligt. I vanliga fall gillar jag sängen bättre på morgonen...den är väl aldrig så skön som då! (förutom nu då.....)

Ikväll skulle jag få fotvård här hemma men hon ringde tidigare i kväll och frågade om hon får komma på torsdag morgon i stället....mina fötter längtar verkligen efter omvårdnad nu så jag ser fram emot att få dem lite ompysslade.

Himmel vilken soppa det har blivit runt pojken som blev lämnad efter innebandycup...om det nu var så. Tydligen hade de fått tag i pappan idag, tror de, men än är allt väldigt hemlighetsfullt. Hur det än har gått till så hoppas jag att det löser sig på ett bra sätt. Och att alla andra barn där ute som har det svårt har någon som ser deras situation och ger dem hjälp på vägen till en trygg tillvaro.

Jag fick en fin ljuslykta av mamma idag. Den hänger mellan kök och hall. Under julen hade jag en röd lykta där men nu är det dags för förändring. Tänk att lika roligt som det är att ta fram till advent, lika skönt är det att plocka bort sakerna efter alla helger.
I morgon kommer min morbror och hjälper mig plocka bort alla julsaker jag har svårt att komma åt själv.
Mitt knä fortsätter att protestera, men jag vilar så gott jag kan mellan varven. Nu ska jag faktiskt unna mig en stund framför teven medan tvättmaskin och tumlare snurrar på!

Tro vad jag ska fylla den här dagen med? Jag har böcker så jag kan läsa, kanske ta bort några fler tomtar, ringa några samtal som är nödvändiga, lunch nånstans mitt på hållet. Ja, det verkar som att jag kommer att kunna få den här dagen att gå också. I kväll har jag dessutom fotvård här hemma att se fram emot.

Gipset sitter halvdant, det trycker lite mot ovansidan av foten när jag går och på vänster sida av knäet gör det ont ibland. Det liksom sträcker när jag går...men nu är det bara två veckor kvar....och åtta sprutor. När sprutorna är slut har jag ungefär en gipsvecka kvar....jag ser ljuset!

Det är rätt bra med mitt bloggande ändå, det hjälper mig faktiskt på många sätt...mitt klagande över att jag inte har nåt att läsa resulterade ikväll i en trave böcker. En god vän stack in näsan med flera böcker eftersom hon läst att jag var utan. Hurra! Nu har jag nåt att göra som får timmarna att gå fort.
Jag har för mig att jag skrev om en del av böckerna jag läste i fjol när jag var sjukskriven, få se om det blir några recensioner nu också. Jag funderar vilken bok jag ska välja först bara.......
Förutom att få en hög med böcker blev det dessutom några timmars trevligt småsurr, precis vad jag behövde...mer småsurr åt den sjukskrivna!!

Det blev middag även denna dag!



Korv med pesto och ost, parmesan- och persiljemos samt smör och vitlöksfrästa ärtor! Mums!

Nu har jag planerat, min vikarie har varit här och vi har hunnit kolla de fyra veckor hon ska arbeta för mig. Det känns bra att jag kan bocka av en sak på listan. Jag har också börjat plocka ihop lite tomtar här och där. Innan påsk är det säkert klart.....

Ringde förresten till mitt försäkringsbolag om glasögonen i morse, skönt att ha det gjort också...fast mysteriet är fortfarande lika stort, förstår ännu inte hur de kunde ligga i bilen.
Förmodligen lär jag aldrig få reda på det heller...

Läste på nätet på förmiddagen att de inte hittar vare sig pojken som blev lämnad i kylan,  eller pappan heller för den delen.  Därför läggs utredningen ner, brott går inte att styrka. Menar de att den tränare som lät sig intervjuas i teve efter att ha hjälpt pojken bara hittade på allt eller??
Nåt lär ju ha hänt i alla fall, jag har mycket svårt att tro att man hittar på en sån händelse för att själv få uppmärksamhet. Mystiskt och märkligt....

Snabbt ändrar det sig, i UNT ser jag att nu vid lunchtid lämnades fallet till åklagare....alltså hur ska de ha det??? Men trots allt är ju det viktigaste att sanningen kommer fram och att pojken får hjälp om det nu har gått till som det skrivits om.

En viktig diskussion kommer ju trots allt ur detta: och det är ju detta om vuxna som pressar barn till idrottsprestationer på ett sätt som inte alltid är positivt och hur viktigt det är att alla vuxna som finns med i olika sammanhang där barn utövar idrott föregår med gott exempel när det gäller uppförande och gott sportmannaskap.
På nyheterna igår diskuterades vem ansvaret ligger hos för att konfrontera de föräldrar som går över gränsen i dessa sammanhang. För det finns ju en och annan...Där stöter man ju på en svårighet eftersom mycket i ungdomsidrotten bygger på frivillighet av just föräldrar, kanske till och med dessa som är dåliga förebilder....det är en svår nöt att knäcka.
Turligt nog är de allra flesta goda förebilder och vet hur man gör för att sport ska få vara någonting roligt för de barn och  ungdomar som håller på.
Trots allt ska väl idrott ändå vara en lek så länge som möjligt eller har jag fel?

Ja, så har sonen gått iväg till skolan, jag har kravlat mig ur sängen och sitter nu med nytvättat hår och knaprar havrekex med julost...Snart ska jag sätta mig med grovplaneringen för terminen men det tar emot lite....jag skulle egentligen vilja börja plocka bort tomtar idag men eftersom min vikarie kommer hit efter lunch för att få ta del av den så kanske det är bäst att sätta igång snart. Jag har den ju klar på ett ungefär i huvudet men det ska skrivas ner också.

Såg den här roliga historian på fejan, måste bara dela med mig :-)

En ateist satt bredvid en liten flicka på ett flygplan.
Han vände sig mot henne och sa: Vill du prata en stund? Flygresan går snabbare om man pratar med någon.
Den lilla flickan, som just börjat läsa en bok svarade den främmande mannen: Vad vill du prata om då?
Åh, jag vet inte, vad sägs om att det inte finns någon Gud, himmel, helvete eller liv efter döden? sa ateisten med ett finurligt leende. 
OK, sa flickan. Det skulle vara intressant att prata om det, men låt mig ställa en fråga först: En häst, en ko och ett rådjur äter alla gräs. Varför bajsar då hästen klumpar, kossan stora blöta blajor och rådjuren små hårda kulor?
Ateisten, uppenbart förvånad över den lilla flickans intelligens, tänker ett tag och säger: Hmm, ingen aning!
Flickan sade: Känner du dig verkligen kvalificerad att diskutera om Gud, himmel och helvete och livet efter döden om du inte vet ett skit?
Och så återvände hon till sin bok.

Söndag kväll och det känns lite märkligt, nu borde jag vara i full färd med att förbereda jobb i morgon men så är inte fallet. När väckaren ringer är det bara sonen som ska upp och iväg...orättvist.....jag vill också....
Normalt tycker jag att det är jätteskönt att vara hemma men inte när jag måste, gillar också att ta sovmorgon men inte när andra måste kliva upp.
Trött på mitt gips är jag också. Det kliar under gipset så jag håller på att bli tokig, på såna ställen där det inte hjälper att sticka in nåt vasst och klia....aaaaaahhh....
Just nu längtar jag som besatt efter den 25 januari klockan 9.00....det är då jag blir av med gipset.
Jag vet att tiden kommer att gå fort men snälla kan den gå extra fort nu i alla fall för mig....
När jag lyssnar på killarna i sonens rum gissar jag att de också vill att tiden ska gå fort....de verkar inte så där jättesugna på skola i morgon....jag byter gärna med dem!
Det är rätt osannolikt egentligen att det är andra året i rad som jag inte kan vara med i terminsstarten, jag gillar inte att vara sjukskriven överhuvudtaget men framför allt inte i slutet eller början av terminer. Den här gången blev det båda delarna....inte bra. Det positiva är ju att jag kommer att kunna börja jobba i början av februari nån gång. Dit är det ju faktiskt inte så länge kvar!

Middagsmums!


Kyckling med kokosmjölk, röd chili, vitlök, gul lök, ingefära, sambal oelek, mangochutney, lime, koriander och hackade jordnötter. Serverat med jasminris! Så himla gott!!

" Barn är enastående varelser och det är vi som ska försöka efterlikna dem och inte tvärtom" Lone Dybkjaer


I morse fick jag en stor otäck klump i magen när jag surfade runt bland alla nyheter. En pojke hade blivit lämnad i matchdräkt utomhus för att han inte spelat tillräckligt bra under turneringen....hans egen pappa lämnade honom stående ute i kylan med flera mil hem....hur är det ens möjligt??

Nu vet jag ju att tidningarna inte alltid beskriver hela sanningen men ändå...en hel del sanning är det säkert i den historien, hur kan man?
Det gav en otäck klump i magen när jag började tänka på det, hur pojken skulle känna sig, hur skulle det bli när han väl kom hem....undrar hur det är alla andra dagar, det är säkert inte den enda gången hans pappa utövat maktmissbruk och straffat honom för att han inte uppfyller de krav pappan har.
Vilken den press den pojken måste leva under, stackars barn.

Även om inte hela historien kom fram och kanske inte fullt ut är helt sanningsenlig heller, vad vet jag, så kan man ju ändå inte hjälpa att tankarna far iväg till andra barn som också far illa. För det är många, till och med i vårt eget till synes trygga lilla hörn av världen. Maktmissbruk, misshandel i alla former och utsatthet. För det är fler än vi tror som far illa. Därför är det viktigt att vi alla reagerar när vi ser olika former av maktmissbruk gentemot barn, det är ett ansvar vi alla har.
Ett barn ska kunna känna tillit till de som ska vara det tryggaste ett barn har, föräldrarna!!!

Sista dagen på jullovet, sonen har gått till mormor för att hjälpa henne med lite smått och gott. Själv har jag nu tagit reda på all tvätt...nu är det dags att börja om...tvättunnan är full igen!
Sen sydde jag en ny gardinkappa till fönstret ovanför diskbänken.
Det blev en hel del tyg kvar för jag köpte en hissgardin som jag sprättat upp för att få det tyg jag ville ha....Skulle kunna tänka mig att det kan bli nån diskhandduk eller nåt också. Men det får bli en annan dag.
Nu protesterar ben och knä inuti gipset för sittställningen vid symaskinen var nog inte den bästa. Tur att det just nu är skidor på teve. Sista etappen i Tour de Ski.

Ett mysterium

Idag skulle mamma och sonen åka med återvinning från vårt hus, det var en hel del eftersom det inte har blivit lämnat nåt sen innan julhelgen.
Därför tog de ut min bil ur garaget...det dröjde inte lång stund innan Sudden kom inspringande igen....med mina borttappade glasögon....HUR KUNDE DE VARA I BILEN?????

Jag körde in bilen i garaget fredag den nionde när jag kom från jobbet, sen var jag inne några timmar innan jag skulle gå och handla....jag hade mina glasögon på mig inne innan jag gick på affären...jag gjorde mig illa....sen var de borta. Jag har inte ens varit i närheten av vare sig garage eller bil sen olyckan....så hur i hela världen kunde de ligga i bilen????

Att vi har en tomte som bor på vinden vet jag men han brukar inte busa med oss....tvärtom han brukar hjälpa till.....kanske var det han som hittade  och la dem i bilen...hm, ja vem vet? Men varför i hela friden tog han inte in dem i huset då?

Nåja, de är till rätta, på måndag får jag höra av mig till försäkringsbolaget och tala om att de är hittade, fast jag måste säga att de ser ut som om de varit ute för sju svåra år! Inte så att de är sneda och vinda men smutsiga nåt alldeles förskräckligt....

Jag förstår hur de som ligger ganska stilla en längre period kan får liggsår. Eftersom jag måste ha vänster ben högt när jag sitter eller ligger blir det ju ett tryck på den hälen mest hela tiden, det börjar irritera, ändå är jag ju rätt aktiv. Ja, inte de senaste dagarna kanske men annars.....Irriterande är det i vilket fall.

Jag har i alla fall gjort ett ryck med våra rena kläder, nu är hälften redo för sina garderober, sonen har redan tagit reda på större delen av sina. Annars är det skidor och skidskytte för hela slanten. Just nu susar Kalla fram i spåren.
Jag är kaffesugen....nu sprang Sudden upp för att fixa en mugg! Men vad blir det till middag...??

Lunch

Varma mackor med köttfärsen sen igår, ost och sallad. Mums!

En lördag och en söndag kvar innan skolan börjar igen....Sudden ska iväg men jag får vara hemma....jag skulle också vilja arbeta. En liten tröst är att jag måste sätta mig och grovplanera terminen....samt lite mer detaljerat i matten för de olika årskurserna. Men helst skulle jag vilja vara på skolan förstås.

Idag SKA jag ta hand om lite tvätt, så är det bara.....men det blir när det inte är skidor på teven....men för att orka med skidåkningen ska jag först göra lunch. Det blir varma mackor med färs från igår, med sallad till.

Ja, den här dagen gick den också trots min rastlöshet. Många knop har jag inte gjort men middag har jag lyckats fixa i alla fall. Gott blev det också. Fast sonen fick smörja sina såriga läppar rejält innan vi började äta eftersom färsen var så härligt het i smaken, annars hade det nog bränt rejält.

Sen blev det lite skidskytte, gick ju inte så där alldeles lysande för svenskorna men det var roligt att se att Neuner lyckades hålla ihop sitt skytte efter genomklappningen på stafetten. Jag tyckte så synd om henne då.

Tvätten är fortfarande orörd....men vad är det de brukar säga..."i morgon är en annan dag"....
eller "dumt att göra idag det du kan skjuta upp till i morgon"....jag måste säga att jag har blivit riktigt duktig på att skjuta upp saker ibland. Inser att dagar när jag är rastlös inte är de dagar då jag får nåt gjort i alla fall!
När jag tänker på det tempo och den energi jag hade medan vi höll på att flytta blir jag alldeles matt....hur orkade jag hålla på som jag gjorde...helt ofattbart. Nu blir jag trött av att gå upp och nedför trappan...

Het, het färs med ris, creme fraiche och mycket gott småplock: paprika, sallad, gurka, avocado, majs, jordnötter, mozarella och kokos.

Trettondagen har börjat väldigt lugnt och skönt. Sonen har nyss ätit sen frukost och jag börjar bli lite sugen på lunch....Jag skulle behöva ge mig på kläderna som är tvättade så de kommer in i sina garderober men det känns som en riktig soffhängsdag....Trots att det är skönt att slöa känner jag mig lite rastlös, skulle vilja göra nåt kul, eller i alla fall nånting...men inte ta reda på tvätt.....                              
Tyvärr är det lite sport på teve idag och jag har inga böcker att läsa.....så vi får se vad det blir av den här dagen!
Jag mår fortfarande bra, härligt, det gör det mycket enklare att stå ut med gipset. För även om gipset bitvis känns tungt att bära omkring på känns det lättare när man mår bra i övrigt.

Några timmar till innan trettondagsafton är slut och övergår i trettondagen. Det har varit en bra dag, jag har mått mycket bättre, varken yr eller vimsig. Inget kallsvettande eller liknande.
Jag har väl förlikat mig med mitt nya gips, vi kommer lite bättre överens idag. Framför allt sen jag fick hjälp av mamma att fixa bort det som skavde på hälsenan.

Dagen har varit lugn med lite jobb och sen toppenroligt besök av mycket goda vänner från Östersund. Mer av den varan vill jag ha!!! Så alla mina vänner i Östersund bör planera in en resa hit....snarast.....ja alla andra vänner som bor nån annanstans är förstås också mer än välkomna!! Det blir mindre jobbigt att ha gips när huset är fyllt av goda vänner. Synd bara att Sudden inte hann träffa dem, men nu är han hemma igen. Trött kom han hem med buss halv åtta.

Jag har ägnat en del tid åt både skidor och skidskytte idag också....Jag vrålade och hejade för full hals under stafetten....Tjoho!! Hellner gjorde ju också ett bra lopp innan skidskyttet  idag. Kul för honom och för mig som tittade. Sen avslutades sportdagen med att Modo vann sin match mot Timrå. Då är det bara småkronorna kvar....

Sitter och går igenom almanackan och antalet veckor där det ska in musikundervisning och ser till min förskräckelse att det går bort många måndagar...Det är lovdagar och studiedagar som ställer till det. Men som tur är kan vi ju stuva om ifall det behövs Nu har vi i alla fall tittat i läroplanen och gjort en grovplanering för terminen. Tiden fram till sportlovet är dessutom planerad lite mer i detalj, men utrymme för improviseringar finns..

När vi hade planerat klart gick det en stund sen tittade mina Östersundsvänner in ett tag. De skulle vidare till
Ö-vik för att först bada och sen kolla hockey innan de åker tillbaka till Jämtland. Snabba ryck....Det var jättekul att ses, alldeles för kort bara. Dessutom var det synd att Sudden inte var hemma och fick träffa dem han också men vi får hoppas att det kommer fler tillfällen snart!

Nu sitter jag i soffan och kollar slalom, nyss var det skidor. I kaminen sprakar elden och jag mår riktigt bra! Mamma har gått på affären för att fylla på vårt kylskåp...just nu är det ödsligt tomt därinne. Hon hjälpte mig dessutom tidigare idag så att det som skavde bak i hälen togs bort, så nu känns det inte lika obehagligt och ont längre. Härligt!

Mitt i natten kom ett sms från sonen där han önskade god natt, det gläder mig att han skickar nåt litet meddelande ibland när han är borta.....han är inte direkt den som ringer hem stup i kvarten om man säger så!

Idag vaknade jag rätt tidigt, låg och kollade lite nyheter. För nån timme sen hörde jag hur det "dompade" till ute, då förstod jag att grannen lagt tidningen på bron. Underbart, så nu har jag läst den och fått min kaffemugg.
Känner mig lite bättre idag, inte så yr och vimsig, gipset känns fortfarande inte helt okej men inte lika illa som igår faktiskt. Ja, på hälsenan gör det lite ont. Där trycker det mest hela tiden men det är en problematik jag känner igen från alla andra gipsomgångar (förutom på det gips som precis togs bort). Mamma ska få titta till det idag och se om det går att fixa till med lite extra stoppning eller nåt.

Annars är planen för idag att planera lite musiktema under våren, dessutom kommer en av mina Östersundskompisar hit en sväng. Det ska bli kul, något jag ser fram emot.
Någon gång ikväll kommer ju sonen hem också :-))

Nu hör jag dessutom att en annan av mina grannar är på min gård och skottar undan snön som kommit de senaste dagarna. Vilken tur att jag har så snälla hjälpsamma grannar!!

Ligger i sängen och ser på teve, tänkte att jag måste kolla in the Voice som har varit så uppskrivet här på slutet. Coacherna är väl inte direkt mina favoriter allihop men det är kul att lyssna på alla deltagare eftersom de alla har fantastiska röster.

Det måste ju vara oerhört svårt att veta när man som coach ska låta bli att trycka...fast jag tycker lite synd om Uggla eftersom han ofta blir bortvald....Undrar just hur de ska styra upp det eftersom alla ska ha 12 deltagare i sitt lag...fast å andra sidan när nån fått 12 har de ju fyllt sin kvot så då öppnar det ju upp för resten...

Helt okej underhållning är det i alla fall, inget pinsamt som gör att man snabbt måste zappa till en annan kanal för att det är så pinsamt så det blir rent jobbigt att titta. Ja, förutom när en av coacherna pratar, då kliar det i zapparfingret....

Nu har jag lagt ner mig i soffan ett tag efter att ha varit på jobbet och träffat min vikarie! Det var roligt för det känns bra. Hon kommer att passa in jättebra i vår klass. Vi har tittat på lite material och pratat om hur arbetet i klassen fungerar. På måndag efter skolan ska vi ses igen för att göra en grovplanering de veckor hon ska jobba för mig.
En av de arbetskamrater vi har haft under hösten ska snart få barn så den som ska arbeta istället för henne kom också! Det blir jätteroligt för vi arbetade tillsammans i Solberg en period, längtar till dess att jag kommer tillbaka så jag får jobba med henne igen. Ett härligt läge med två nya toppenmedarbetare! Synd bara att jag inte är där och får jobba med dem båda....
Inser dock att jag behöver vilan, blev rätt slut efter att ha varit aktiv några timmar, men antingen håller jag på att bli sjuk eller så är det mitt obekväma gips som spökar för så trött som jag blev idag brukar jag faktiskt inte bli. Hoppas det känns bättre i morgon!

Ute snöar det, sonen på väg till bussen som ska ta honom till stan, själv hänger jag i soffan och känner mig lite ynklig. Sen jag kom hem igår har jag varit trött, yr och kallsvettats. Inatt när jag gick upp på toa började det snurra ordentligt så jag fick skynda mig (så gott det gick) tillbaka till sängen.
Jag undrar om det kan bero på gipset. Det känns inte riktigt bekvämt....det sitter ganska hårt runt vad och knä...inte helt skönt. På sidan av knäet gör det dessutom lite ont men det gjorde det i och för sig  innan jag fick nytt gips också, fast inte hela tiden.
Men foten är varm och har normal färg så det är nog ingen fara på taket. Jag ska avvakta några dagar till, men inser att jag nog kommer att få ringa efter helgen för att göra ett byte igen om det inte blir bättre.
Eftersom jag har varit så pigg och orkat så mycket hela tiden känns det jobbigt att bli svettig så fort jag gör något och behöva sätta mig och vila stup i kvarten. I och för sig ett mer normalt tillstånd med gips kanske....
Men det hinner ju ändra sig, kan ju faktiskt vara nåt annat som gör att jag känner mig risig också, skulle ju kunna vara förkylning eller nåt på väg.

Känner mig trött och slut efter att ha bytt gips idag. Mitt knä värker och tycker att det var jobbigt, hoppas att det går över efter en natts vila. Nu är det ju i alla fall halvtid....nedräkningen till att bli gipsfri har börjat på allvar. När jag blir kvitt gipset börjar också den så vid det här laget förhatliga rehabiliteringen......men skam den som ger sig, inte blir det jag i alla fall!
Av sprutorna har jag femton stycken kvar....inte mina favoriter, för de liksom biter mig i magen efter att jag tagit dem. Men om drygt en halvtimme är det bara fjorton kvar.

Om några dagar är det ett år sen jag startade min blogg för att bearbeta det faktum att jag hade brutit knäskålen för andra gången. Måste säga att den har fyllt sin funktion, det har varit otroligt skönt att kunna skriva ner tankar framför allt runt knäskadan men även om annat. Ibland gnäller jag men oftast kan jag hålla tankarna positiva och det är nog för att jag har den här ventilen.

Laxpaket med bulgur!

Middagen ikväll blev populär hos sonen, han sa minst fem gånger under middagen att " det här var gott" ....sen undrade han om jag kom ihåg hur jag gjorde så att han kan få det igen...så nu ska jag genast skriva ner receptet!




Bulgur med gul lök, vitlök, röd paprika, röd chili, ingefära och persilja.


Laxpaket med dill, persilja och mozarella!