Jag har svårt att förstå att det redan är sista april. När jag tittar ut och ser att nästan all snö är borta känns det ännu mer oförklarligt. Nyss var det början av den här månaden och massor av snö överallt. Då kändes våren långt borta. Så kom dagen när snickarna, trots ett flera decimeter tjockt lager snö, kom och började riva på altanen. Jag tror att det var då våren övertalades att komma....för efter det började snön så sakteliga smälta undan. Nu är det bara några drivor kvar på gårdens skuggigaste ställen.

I morgon har vi utbildning, sonen är ledig så han får minsann sovmorgon....känns lite orättvist men det är väl så det ska vara...Med tanke på min trötthetsgrad är det nog säkrast att jag lägger mig snart om jag ska orka upp i nån ordning i morgon. Godnatt!

Små solfåglar långt bort, skriven av Christie Watson är den senaste bok jag har läst.

En underbart varm och fin bok. Den handlar om 12-åriga Blessing och hennes storebror Ezikiel. De lever ett bekvämt liv med sin far, som de avgudar och sin glamourösa mamma.

Plötsligt en dag rämnar deras trygga tillvaro och de får lämna allt och flytta hem till sin mormor och morfar där allt är annorlunda. Där råder brist på det mesta, toalett och kylskåp finns inte alls och det är inte alls självklart att få gå i skolan. 

Genom uppbrott och svårigheter får man följa Blessing och hennes familj i sina försök att bygga ett nytt liv i en del av Nigeria som är väldigt främmande för dem och dessutom fylld av väpnade konflikter. En bok som trots den i långa stycken sorgliga tonen i berättandet är fylld av värme och tro på framtiden.

När jag kom hem inatt, eller tidigt på morgonkvisten var det ju, möttes jag av en rar lapp. Sonen bad mig släcka lamporna eftersom han lämnat dem tända så det skulle se trevligt ut.
Himlen hade börjat ljusna i öster så nog var det dags att släcka och lägga sig allt.

Anledningen till den sena hemkomsten var en mycket trevlig och härlig 50-årsfest. Faktiskt börjar det kännas riktigt kul att ha sin egen att se fram emot senare i år.

Nu sitter jag nyvaken i soffan med en mugg kaffe och lyssnar på ljudet av trall och annan bråte som lastas för transport härifrån.

Sonen ska väckas, hoppas hans kropp är hel idag då det är träning hela eftermiddagen. Vi ska åka hemifrån om drygt en timme. Jag ska nog sätta mig ute i solen en stund innan det är dags tror jag.

Efter den lugna kväll jag hade i onsdags har tiden här hemma efter det begränsats till de stunder man äter och sover. I torsdags åkte jag hemifrån halv åtta på morgonen och kom hem halv tio på kvällen....den dagen blev det varken bloggande eller något annat heller för den delen.
Oj nu lät det visst som om jag inte gjorde någonting alls, men så var det ju inte förstås. Det var många möten, träffar och intressanta diskussioner som fyllde dagen.

Den avslutades med en provgradering för sonen och hans kompisar på jutsun, därför den sena avslutningen. Nu vet de vad de måste fokusera på och få till om de vill nå nästa bältesgrad. Extraträning kommer det också att innebära....därför åker vi en timme tidigare i morgon. Först teknikträning, sen tävlingsträning....

Igår åkte jag till Övik igen....men den här gången för att sonen skulle prova linser. Efter besöket hos optiker åkte vi hemåt och hade sån tur att vi blev bjudna på middag, Jan på Gästis lagade maten. Min kära mamma bjöd. På väg hem stannade jag till hos en granne och pratade lite...där blev jag kvar till efter midnatt....det var när gatljuset släcktes som jag tänkte att det kunde vara dags att gå hem.....
Konstaterar att de oplanerade möten som kommer i ens väg är underskattade! En mycket trevlig kväll blev det i alla fall, både djupa samtal men även massor av glada skratt.

Idag ska jag se till att slå in en present och fixa till ett tillhörande kort....det ska vara klart till strax efter lunch. Men det borde jag kunna ordna tycker jag.
Tyvärr känner jag mig lite besviken idag, jag måste säga att jag hade hoppats på varmt och skönt väder...i min vision av den här dagen ser jag mig själv sittande i solen på framsidan....en snabb titt ut grusar raskt de förhoppningarna. Det gör att alla måsten får en större plats. Eller får och får....de bara tar plats, utan att fråga. Men å andra sidan, tar jag tag i dem är de snart ett minne blott. Någon dag i alla fall......

Nu tar jag tag i det första....kortet...fast det är ju roligt att göra så då räknas det kanske inte som ett måste.....

Det är något väldigt befriande med en kväll mitt i veckan då man plötsligt upptäcker att det inte finns några tider att passa, inga möten att åka på eller något annat som måste göras. Då lagas middagen lite senare än vanligt, man hinner gå på affären innan man fyller diskmaskinen och tvättkorgen med den rena tvätten viks ihop och läggs på en hylla för vidare färd mot garderoben. Fast den resan får bli en annan dag, tvättens alltså.

Ute på altanen händer det grejor. Trallen börjar komma på plats och jag kan i fantasin tänka mig hur det kommer att kännas att gå barfota på den i sommar. Inte som det förra trallgolvet som generöst delade med sig av stickor om man vågade ta av sig skorna.....
Där ska jag dansa runt när sommaren kommer och njuta av alla sköna kvällar som den kommer att bjuda på, sommaren alltså. Att det blir sköna kvällar i mängd, det har jag bestämt. Jag tycker att det är dags för det nu! Och blir det inte så skönt som jag har tänkt mig sätter jag mig väl i växthuset.....det kommer att gå bra det också.

I morgon har jag möten i stan som avlöser varandra hela dagen. Det innebär att jag inte hinner hem innan det är dags för sonen att åka ner till träningen. Tur att mormor finns, hon får helt enkelt skjutsa ner sonen till stan så tar jag med honom hem sedan efter träningen.

Men det är i morgon det....nu är det...ingenting.....

Utomhus är det riktigt busväder. Regn, regn en stor del av dagen. Jag måste säga att det både är positivt och negativt. Det positiva är att snön försvinner. Det negativa är att mitt altanbygge står stilla. Men bygget har ju kommit mycket längre på väg än jag någonsin vågat hoppas på så det är okej med lite regn. Bara det inte fortsätter alltför många dagar.

Veckan har börjat bra men det är full fart, jag försöker hålla koll på alla möten och tider jag ska passa. Hittills har det gått bra, hoppas det fortsätter på samma vis resten av veckan.

I morgon ska jag träna igen, det är faktiskt riktigt roligt nu när jag känner att jag blir starkare. Nu gäller det att hålla i, öka träningsdosen i lagom takt så att det inte kommer något bakslag. Jag kan till och med ta rätt långa promenader i inte alltför långsam takt nu.....

Om en stund ska jag kolla in nyheterna. Det känns som om jag behöver uppdatera mig om vad som hänt ute i världen och i Sverige de senaste dagarna. Sedan tänker jag avsluta denna Världsbokens dag med att läsa en stund innan lampan släcks och huvudet landar på kudden!

Har nyss kommit hem efter en promenad. Konstaterar att det kryllar av vårtecken nu. Små bin surrar runt i sin jakt på blommor som slagit ut. Det är inte gott om blommor ännu men de finns på sina håll, vid varma väggar och i skyddade lägen.

Ljuden av fälgkors som landar på asfalten, högtryckstvättar som arbetar, vinden som tar tag i torra löv, ljudet av däck mot de grusiga osopade gatorna. Hundar som skäller...okej de skäller alla årstider men jag inbillar mig att det jag hör nu är deras vårskall.

En och annan fågel kvittar också till mellan varven. Livsandarna vaknar verkligen till liv, tänk att vintern släppte sitt grepp i år också!

En mycket stark intervju med journalisten Kristian Gidlund startade min söndag. Han berättade om den bok han skrivit och hur han ser på livet, det han har kvar. För han vet nu att hans cancer kommer att besegra honom, att den är obotlig. En starkt ung man med en djup smärta inombords men även mycket glädje.

Smärta över de saker han aldrig kommer att behöva lära sig. Till exempel hur man packar en kombi när man ska iväg på semester med barnen. Detta eftersom han aldrig kommer att hinna få egna barn.

Glädje över sin egen förmåga att låta kroppen bestämma över dagarna, att göra det han vill. Ta tillvara på sin lust att skriva, att vara med sin familj och njuta av det lilla som ändå är det stora. 

Boken heter "I kroppen min-resan mot livets slut och alltings början". En titel som trots det mörka ändå inger hopp. Han har också en blogg som man kan följa, i kroppen min.  Det kommer jag att göra. 

Efter en sådan stark intervju var det nästan skönt med en reklampaus, framförallt för programledaren kan jag tänka mig. Den blick Kristian hade i sina ögon kommer jag inte att glömma i första taget....nollställd men djupt därinne en avgrund av smärta. Trots det förmedlade han en stark känsla av livsvilja och glädje. 

Därefter var det dags för Jessica Folcker att göra sitt återinträde på svensk musikscen igen. Rösten var sig lik men inte den musikstil hon visade upp. Lite reggae-rap-liknande. Det var förvånande bra, även om det inte kommer att bli någon av mina favoriter. 

Sedan kom de, två "Beliebers". Två tjejer gav sin syn på Justin Bieber inför konserterna som han ska ge till de svenska fansen. Eller ge och ge....såg precis biljettpriserna....och det ska unga tjejer betala. Just de två tjejer som satt i studion hade fått biljetter av bolaget just för att de är såna riktiga följare. Men sen har de köpt biljetter till resterande konserter också. Högsta drömmen var visst att han på någon av konserterna tar av sig tröjan (borde inte musiken vara nummer ett?).....men tydligen gör han inte alltid det. Bara när publiken är med honom på rätt sätt. Min tolkning är att det är av den anledningen de har köpt biljetter till alla konserter. Just in case.....

Tänker mig att hörselkåpor behövs, inte för att skydda mot hög musik utan mot skriken...

Det som skrämmer mig lite är deras syn på stjärnan, de pratar om honom som att de känt honom privat i många år....De säger sig veta hur hans personlighet är....vad han tycker om och inte....De vet hur han är helt enkelt...Hjälp tänker jag då, skaffa ett liv! 

Mitt liv idag ser ut som följer. Lugnt och slappt, laga lite mat, hämta hem sonen, kanske ta reda på lite tvätt...eller inte. Jag ska helt enkelt göra så lite som möjligt. Anledningen till detta är att veckan som kommer är full av möten och tider att passa dagarna i ända. Både jobbmöten och privata. Därför gäller det att passa på att njuta nu när jag har en dag utan tider att passa. Just nu njuter jag av en mugg kaffe.

Gårdagskvällen bjöd på många glada skratt, god mat och trevligt umgänge. Såna trevliga kvällar lever man länge på. Att kvällens huvudperson dessutom såg ut att trivas som fisken i vattnet gjorde ju inte saken sämre.

Ledig lördag, inget speciellt inplanerat förutom körsång ikväll. Att tvätta lite kanske kan vara en bra idé. Annars har jag inget speciellt på programmet....det blåser rejält så det inbjuder inte till att göra så mycket utomhus direkt. Jag ska sätta upp en hylla hos mamma, det ska jag göra. Då får jag dessutom den obligatoriska promenaden. Men annars blir det så lite som möjligt.

På nyhetsmorgon framför Ebbot Lundgren sina låtar utan sina före detta bandmedlemmar i ryggen. Jag gillar musiken men måste tyvärr erkänna att hans röst inte tilltalar mig. För mig påminner den mest om en blek urvriden disktrasa. När han däremot tog upp gitarren och sjöng mitt under intervjun fick hans röst en helt annan dimension. Då grep hans sång tag....vad synd att han inte lyckas förmedla det annars.

Panelen diskuterar just nu fenomenet Bieber. Diskussionerna rör dels den masshysteri som hans fans bitvis visar upp....men hans apa som blev fast i tullen, den klumpiga kommentaren i Anne Frank-huset är också ämnen som kommer upp. För mig är Bieberfenomenet en vit fläck i kunskapsbanken och så får det förbli.

Den Bostonbombare som gömde sig verkar har gripits nu. Det betyder att man kan andas ut och att allt börjar återgå till det normala i staden. Några riktigt skakande dygn i Boston är till ända....dygn som definitivt kommer att skrivas in i historieböckerna.

I Kina har man drabbats av ett jordskalv, skadade och döda som följd. Militär sätts in för att leta överlevande. Hoppas man lyckas rädda många och att antalet dödsfall inte blir så stort.
Det var det andra större jordskalvet på kort tid...undrar om det snart kommer ett tredje? Det skulle vara förfärligt. Därför bestämmer jag att det nu har varit tre otäcka saker inom kort tid. Två jordskalv och bomberna i Boston. Det räcker och blir över av elände.

Ozzy Osbourne har tydligen börjat knarka och dricka alkohol igen....frugan Sharon vill skiljas, Ozzy själv förnekar detta och säger att de ska försöka lappa ihop äktenskapet igen eftersom han har varit drogfri en månad nu. Fortsättning lär följa...det spekuleras i att han snart ska släppa en platta därför fokuserar man lite extra på problemen i familjen....
Jösses nog borde det finnas bättre marknadsföringsstrategier tycker jag.....därför väljer jag att inte tro på just de cyniska spekulationerna. Inte än i alla fall.

I Indien kämpar den femåriga flicka som våldtagits under flera dygn för sitt liv. En tjugofemårig man har gripits. Demonstranter samlades igår och visade sin avsky för brottet och för polisens tama agerande i den här typen av brott. Jag blir alldeles matt av all ondska som finns runt omkring oss och visar sitt fula ansikte i världens alla hörn.

Men det finns också människor runt om i världen som kämpar mot denna ondska. Ett exempel är Blue Dragons Childrens´s foundation. De är aktiva i Vietnam och räddar barn som blivit offer för trafficking och utnyttjas som slavar på olika sätt. En fantastisk rörelse. Så även om det ibland känns hopplöst när man ser och läser nyheter finns det hopp. Goda krafter verkar där ute för att barn och ungdomar ska ha det bra och vara trygga. Det gör att mattheten ger vika lite.....

Överraskningen i morse när jag upptäckte två snickare på altanen var stor. Inte hade jag väntat mig att det skulle hända något där idag. Men nog har det hänt alltid, ny takpapp är på plats...och som snickarna sa innan de gjorde kväll...nu har vi både hängslen och livrem, ett starkt och bra underlag för en ny golvtrall. Dessutom har de hunnit med att mäta ut lutningen på golvåsarna och kapa till en. Måndag morgon räknar de med att fortsätta. Det är så roligt när det händer saker snabbare än väntat.

Nu är det i alla fall fredag kväll, den sköna kvällen när man har arbetat en hel vecka. Den här kvällen kommer att bjuda på trevligt umgänge så jag laddar genom att vifta på tårna i soffan en stund. Försöker uppdatera mig om det som hänt i världen de senaste dagarna. Ser bland annat att de tror sig veta vilka som låg bakom bombdåden i Boston, men tydligen har en blivit skjuten och den andre jagar de fortfarande. Men allt är ännu rykten. Snart ska det hållas en presskonferens då kanske det klarnar.

Ett tydligt vårtecken är att björnarna på Skansen kommit ut ur idet. Tre små söta björnungar som alla ska få namn som börjar på Q....Quintus, Qurre och Qu.....eller nåt.....

Mitt knä mår oförskämt bra, peppar peppar är det väl bäst att lägga till...Känner mig starkare när jag går i trappor till exempel...och det är länge sen jag hade den känslan. Dessutom har jag inte så ont just nu. Hoppas det håller i sig, inser nu när det inte gör så väldigt ont att det känns så mycket bättre att slippa smärtan. Allt blir enklare och roligare.

Just nu önskar jag alla en trevlig helg fylld med det man önskar.

Nu slappar jag en stund innan det är dags att sätta sig i bilen för en färd till stan. Skoldagen var toppen som vanligt. Men ovanlig. Eftersom jag ska på kurs imorgon gjorde vi undan en del som vi normalt gör på fredagar. Eleverna bloggade och vi utvärderade till exempel.

Efter skolan var det dags för ett besök på sjukgymnastiken. Träningen gick finfint trots att benen kändes sega som kola. Knäet värkte så där lagom. Precis så att jag står ut med att pressa mig lite extra.

Här hemma ser jag plötsligt att det kommit många rullar med takpapp på balkongen. Nu är det bara att hoppas på solsken så att altangolvet torkar upp. Då kommer pappen snart på plats och sen kan bygget börja!

Oj jag hör hur sonen börjar packa sina grejor, dags att åka.

En mugg te och några digestive med god lime- och piriribrie till kvällsfika. Det blev en smakfull avslutning på den här dagen. En toppendag i skolan följt av datorjobb innan det var dags för sonen att packa en nytvättad Gi i väskan och få skjuts till stan för träning. Jag passade på att tvätta bilen innan jag satte mig i lokalen för att vänta på att träningen skulle ta slut. Där nere körde de bra idag. Sonen fick till sina kast riktigt fina....

I morgon när de ska träna igen blir det mormor som får skjutsa, jag har kör och tänker gå och sjunga för första gången på ett bra tag. Det ser jag fram emot.

Ute i världen händer hemska saker. Bombdåd i Boston, människor som blir dödade i kravaller efter valet i Venezuela och jordbävning i Iran bland annat. Jag undrar om det någonsin kommer en dag när nyheterna är enbart positiva??

Nu tänker jag fortsätta att läsa den bok jag lånade på bibblan idag. Jag har hittat en bra bok även den här veckan. När jag har läst ut den kommer en liten recension!

En helt vanlig måndag, med regn och rusk under en stor del av dagen. Trist väder men glädjande för då försvinner snön fortare. Åkte hem från jobbet och skulle snabbt byta om innan jag hade tid för träning på sjukgymnastiken då knackade det på dörren...det var snickaren som undrade om de fick börja riva räcke och golv på altanen. Ingenting jag hade något emot....det innebär att det kommer att torka upp fortare och sen sätter de igång att bygga upp allt igen. Plötsligt blev ombyggnaden av altanen på riktigt också och inte bara något som det planerats för. 

Det var som om vädergudarna tyckte om det också för regnmolnen drog bort och solen kom fram igen. Livsandarna vaknar och vårkänslorna pirrar i tårna. Underbart! Nu är det väl bara bilen kvar som vill få känna vårkänslor, sommardäcken måste på. Det är ju datum för det nu. 

Mitt knä mår riktigt bra, peppar peppar, träningsprogrammet jag har fått fungerar och det känns som att det hamnat exakt rätt. Förtröstansfullt, hoppet vaknar att det faktiskt kommer att bli hyfsat bra igen. Efter träningen satte jag mig vid datorn och jobbade några timmar innan det var dags att börja med middagen. 

Men nu njuter vi av att ha en hemmakväll, sonen läser läxor och sitter vid datorn. Jag har tagit en promenad och slappar vid teven. Den rena tvätten kallar men jag tror att jag väljer att inte lyssna på de ropen....soffhörnet är alldeles för skönt ikväll!

Detta hände under den tid jag var hos sjukgymnasten. 

När jag kom tillbaka från träningen dröjde bara en stund till sen var det tomt. 

Men nere på tomten är det inte tomt.....

Nu gäller det att det blir torrt och fint väder så att det torkar upp fort så att den nya takpappen kan läggas. 

Glada guldmedaljörer!

Sitter hemma i soffan och försöker summera helgens alla intryck. Örnsköldsviks ju-jutsu club nådde ett mycket fint resultat vid tävlingarna i Sollentuna. Många medaljer fick följa med hem efter tävlingarna även denna gång. Av de elva deltagare som åkte ner och tävlade kom åtta hem med medaljer i olika valörer.

Resan klubben har gjort och fortfarande gör i tävlingssammanhang är helt fantastisk tycker jag. Hittills har klubben inte varit lottlös vad gäller fina resultat och prestationer i någon av de tävlingar man har skickat deltagare till. Förutom alla dessa fina barn, ungdomar och unga vuxna som tränar och tävlar gör alla tränare och ledare i klubben ett fantastiskt jobb för att inspirera och stötta, i med- och motgång. Då kan det bara gå på ett sätt, bra!

Själv höll jag på att krypa ur skinnet av nervositet under sonens tävling igår. I deras första match var det så jämt att efter avslutad omgång var resultatet oavgjort...det fick lov att bli en skiljeomgång. Då vann sonen och hans tävlingspartner med 0,5 poäng. Snacka om rysare. Nästa match blev också spännande men till slut stod de som segrare även där. När det sedan så småningom sjönk in att de vunnit kunde jag äntligen andas fritt igen. Men trots att nervositeten var som störst när sonen tävlade ökade pulsen varje gång en av ÖJJC:s tävlande gick en match! Slutar man någonsin att vara nervös? 

Här hemma har tvättmaskinen fått jobba hårt sen vi kom hem. Inte för att det blev särskilt mycket tvätt i helgen men det fanns några ansenliga högar efter veckan som gått...

Tävlingsnerverna dallrar här inne i sporthallen i Sollentuna. Taggade barn och ungdomar kämpar och gör sitt allra bästa. Många av de tävlande väntar ännu på att deras matcher ska börja.

Nervöst ser föräldrar och tränare på. Vissa mer nervösa än andra. Jag till exempel.

Sonens tävling börjar någon gång efter lunch och han verkar lugn, i alla fall än så länge. Önskar jag kunde vara lika lugn.....

Här är jag min bekväma rackare på Scandic i Sollentuna medan sonen och övriga från klubben ska sova i dojon. Jag är faktiskt inte det minsta avundsjuk. När jag installerat mig på rummet gick jag ner och åt en  mycket god räkmacka.

Resan hit ner gick som en dans, trafiken var lugn och flöt på fint. När vi kom fram var det dags för invägning och sedan installerade alla sig i dojon....ja utom jag då...jag kollade bara på.

Undrar lite över hur de som sover i dojon och ska tävla i morgon känner sig, med tanke på hur nervös jag är och jag ska ju inte tävla, bara kolla. Fast sonen sa att han inte var lika nervös den här gången som förra....fast det är idag det...det kanske känns annorlunda i morgon.

Men nu är det snart dags att lägga huvudet på kudden, jag börjar bli trött.

Ska man bara läsa en bok det här året rekommenderar jag "Kaffe med rån".

Jag har haft ett litet problem ett tag nu...jag som alltid har en eller flera böcker på gång har haft svårt att hitta något som fångar läsintresset...har väl aldrig hänt förut. Inte ens gamla godingar lockade, då blev jag nästan lite oroad.

Men så idag hände något när jag gjorde mina bibliotekstimmar....

Jag höll på att ställa tillbaka böcker som återlämnats när blicken föll på en bok skriven av Catharina Ingelman-Sundberg. Den heter "Kaffe med rån". När jag sedan började läsa på baksidan så kände jag ett sug i maggropen och insåg att där var den...boken som skulle locka mig tillbaka till läsandet igen.

Boken handlar om fem pensionärer, tillika vänner,  på ett äldreboende som inte får äta sig mätta (maten är inte ens god) eller ta en whiskey före maten om de vill, inte ens gå ut. Antalet kaffekoppar per dag är begränsade och personalen proppar dem fulla med piller så att de ska vara lugna och medgörliga.

Så ser de ett program på teven som handlar om hur interner har det på fängelserna och inser att straffade lever ett bättre liv än vad de gör. Alltså börjar deras brottsliga bana, först bara på planeringsstadiet hos en av tanterna men hon lockar med sig övriga ganska snart. Planen är klar, de ska begå ett brott så att de hamnar i fängelse. Allt börjar ganska oskyldigt men snart ökar komplikationerna och de finner sig indragna i den undre världen.

En helt underbar bok som jag var tvungen att sträckläsa. En härlig motvikt till alla deckare med mord och blod. Tänk om man fick bli häften så driftig som pensionär. Då skulle livet leka på äldre dar...men med viss spänning.

Sällan har väl sängen varit så skön som i morse när det var dags att kliva upp. Madrassen var alldeles lagom mjuk, kudden så där fluffig som jag vill ha den och täcket tyngde precis lagom. Men vad hjälpte det....det var bara att kliva upp.

Tack och lov möttes jag av ett klassrum fullt av glada och förväntansfulla elever. Med armarna i kors påminde några av dem mig om en genomgång jag lovat efter påsk...Så den planerades raskt in, elever som vill lära sig nya saker säger man ju inte nej till.

För att blidka våren så att den kommer snart började vi sjunga vårsånger och göra vårbilder idag också. Så nu ska ni få se att den kommer, våren alltså.

Efter jobbet åkte jag till min sjukgymnast och tränade. Ungefär 50 minuter tar mitt program och hittills känns det bra efter träningen. Hoppas det fortsätter så.

Känner mig lätt overksam ikväll, men det är faktiskt ganska skönt. Det är konstigt att inte köra ner till stan bara....men sonen och hans tävlingspartner var som två blöta trasor i går efter träningen så de har blivit tillsagda att vila från träning till på onsdag. Klokt!

Nu ska jag titta på Fantasterna på fyran. Jag ska tävla mot deltagarna i ämnet Star Wars tänkte jag. Meddelar senare hur det gick......

Ett glas saft med smak av sommar, 
jag tog en klunk och blundade och glömde för ett ögonblick snön ute. 

På fredag kväll tog jag upp bär ur frysen och hällde kokande vatten över. Idag på morgonen var det dags att sila av bären och blanda socker i saften. Tanken var att jag igår kväll skulle sila av bären men då orkade jag inte. Det tog i och för sig inte särskilt lång tid så egentligen hade jag kunnat göra det. Men nu hann bären ge bort sin sista smak ordentligt i stället. Det blev i alla fall en mycket god saft. Sonen som har längtat efter hemgjord saft blir nog glad i alla fall. Jag blev också glad när jag fick ett första smakprov. 

Efter lunch ska jag åka ner till stan igen. Först är vi några stycken som ska hjälpas åt att få lite ordning på kontoret i jutsulokalen , sedan är det dags för sonens träning. Fram till dess tänker jag ta ett glas saft till och göra...ingenting....

Utomhus har snöfallet börjat. Jag hann nästan hela vägen hem innan det kom igång. Träningen gick bra idag, det videofilmades, sen kollade de, gick tillbaka och gjorde om och på det sättet fortsatte det. Efter träningen skjutsades sonen till kompisen och jag åkte hemåt efter att ha blivit bjuden på eftermiddagsfika. 

Nu hänger jag i soffan och kollar in lite teve. Hockeyn zappar jag förbi med jämna mellanrum. Just nu är inte resultatet som jag vill se det. Färjestad leder....jag tycker att Luleå borde få vinna. Det vore häftigt med två Norrlandslag i finalen. 

När det ser ut så här utomhus....

.....passar detta bra inomhus!

Nu är det väl bara att vänta in snöfallet som ska komma. Som vanligt ska vi ut på vägarna idag, hoppas det inte blir alltför ymnigt innan bilen är inkörd i garaget igen senare på eftermiddagen. Jag vet ju att den snö som kommer nu smälter den som ligger därunder men det känns inte särskilt upplyftande med snöfall.....jag vill ha vår nu! Att altanen blir snöfri och torr känns extremt viktigt...om sådär två veckor vill jag att det ska vara så....då hoppas jag att snickaren börjar.

I källaren snurrar tvätten runt. Nyss var allt tvättat och rent, plötsligt ligger det högar överallt som väntar på att tvättas. Och när de högarna är tvättade blir det nya högar som ska tas om hand och städas in i garderober och när de är borta.....så börjar det om....vilket ekorrhjul....Men vi har ju i alla fall kläder att tvätta...det är inte alla i vår värld som har det.

Om någon timme är det dags att väcka sonen...han ska åka till dojon för att dra på sig sin vita nytvättade Gi och träna igen. Sedan stannar han i stan hos en kompis till imorgon. Då hämtar jag när det är dags för träning igen.

Lyssnar på Petter som framträder på Nyhetsmorgon idag, jag gillar verkligen honom. Hans låtar har tyngd. Förutom hans nya skiva här i vår släpper även Håkan Hellström en skiva. Två tunga svenska skivsläpp. Håkans musik är inte alltid exakt överensstämmande med min smak men trots att han ger ett lite virrigt intryck som att han inte har koll på det han gör, har han totalkoll på sin musik och sitt musikskapande. Det måste man ju i alla fall respektera honom för. Sedan behöver jag ju inte gilla allt.....

Det här med självförtroende är ingen enkel sak. Man tror ju gärna att firade skådespelare och kändisar har gott om det men Mikael Nyqvist är ett exempel på en man som inte har det. Just nu delar han med sig av sina erfarenheter. En fantastisk man tycker jag!

För alla modemedvetna herrar är det blommiga skjortor, skor och badbyxor som gäller i vår....det får jag lära mig nu. Det är nästan så att Hawaiiskjortan får en renässans..men bara nästan.....

I Nordkorea uppmanar de alla länder att plocka hem sin ambassadpersonal. De säger att de inte kan garantera deras säkerhet efter den 10 april...undrar vad de tänker sig då? Vad ska hända? UD avråder också från icke nödvändiga resor till Nordkorea. Jag hoppas verkligen att det bara är tomma hot men man vet aldrig...Jag tycker också att det är lite läskigt att se de propagandafilmer från Nordkorea där studenter övar skytte och vapenhantering. I intervjuer pratskriker de ut sin glädje och tillfredsställelse över att få bekämpa de hemska människorna i USA och Sydkorea.....Det är faktiskt tragiskt när jag tänker efter, de flesta Nordkoreaner har ingen aning om hur livet ter sig utanför landets gränser. Tänk vilken chock de kommer att få när de vaknar upp och inser hur lurade de har blivit i alla år av landets ledning.

Igår när jag satt och tittade på när sonen och hans tävlingspartner tränade fick jag faktiskt rysningar. Jag fattar inte riktigt att det är min son som visar upp ett sånt oerhört go och sådan precision. Jag har alltid varit en stolt mamma men nog måste jag erkänna att hjärtat slår extra mycket för honom just nu. Inte för att han är så duktig men för att jag så gärna vill att han ska få lyckas. (okej...lite för att han är så duktig också...)

I takt med att de utvecklas ökar nämligen förväntningarna på dem. Dels från alla runt omkring men framför allt från dem själva, de har höga målsättningar....För mig som är lite försiktig när det gäller att ha höga förväntningar blir det lite jobbigt...eller mycket jobbigt. Jag har inte nerver för detta....det är bara att konstatera. De dallrar värre än jello..... Men som jag skrev igår, bara de har sina under kontroll så spelar det ju ingen roll hur det är med mina. Den text deras coach skrev igår lugnade inte mina nerver direkt men stoltheten väller fram som en vårflod....det är min son han skriver om....

Idag har de bestämt att vila från träning men i helgen ska det tränas både lördag och söndag. Nu handlar det om finslipning av teknikerna, att inte tveka och att vända rätt sida mot domarna så att de ser så mycket som möjligt av finliret så att poängen blir så hög som möjligt.

Trots det måste jag ner till stan....bilen är på service och ska hämtas hem i eftermiddag...men varför ändra vanan att åka de fyra milen enkel resa varje dag....

Förhoppningsvis räcker tiden till för att sitta ute i solen och njuta en stund också. Hjälpa mamma att hänga gardiner ska jag också göra. Men förutom det...så lite som möjligt.

Idag är det verkligen aprilväder. Än skiner solen, nästa sekund snöar eller haglar det. Alldeles nyss medan solen sken en stund passade jag på att tömma mattorna i bilen på grus och att dammsuga bort det värsta på golv och säten. Lite god doft fick jag till också genom att torka av inuti bilen. Nu är det vår inuti bilen så nu kan våren komma på riktigt även utomhus tycker jag.

På förmiddagen hade jag besök av snickaren som ska byta ytterdörr och sedan fixa till altanen. Den är i stort behov av upprustning så det finns en del att göra. Som grädde på moset kommer det att byggas ett kombinerat växthus/ lusthus på den nedre sidan av altanen. Alltså mot macken. Det kommer att bli spännande. Jag saknar verkligen mitt växthus. Både för odling men även för de halvkyliga vårvinterdagarna när man inte riktigt vill sitta ute...då blir det underbart inne i ett växthus. Eftersom planerna är att komma igång under våren kan vi förhoppningsvis njuta av det mot mitten eller slutet av sommaren om allt går som det ska. Fortsättning följer.....

Mitt knä mår riktigt hyfsat. Jag har fått ett träningsprogram av min nya sjukgymnast här i Bredbyn och efter att ha testat det i skarpt läge några gånger tror jag att det kommer att vara bra för mig. Visst skär det till ibland när jag går för snabbt eller böjer på knäet i fel läge men det känns uthärdligt.

Om en stund ska jag åka ner till stan igen...som alla andra dagar den här veckan. Jag tycker nyss att jag tankade bilen full men nu börjar det krypa ner mot reserven igen....hur skulle min bensinräkning se ut om jag hade en bil som drog mer än de 0,4 min bil drar?

Idag ska jag först uträtta några ärenden sen ska sonen hämtas hos en kompis för att skjutsas till träningen igen. Helgen i Sollentuna närmar sig med stormsteg. Det är bara lite drygt en vecka kvar nu. Då blir det SM och ligatävlingar.....spännande. Faktiskt är det rent olidligt spännande.....jag har inga nerver för att vara en tävlingsmorsa......men så länge sonen och hans tävlingspartner håller sina nerver under kontroll är ju allt i sin ordning. Måste säga att det såg riktigt bra ut igår även om de har en hel del att finslipa fortfarande. Men som sagt de har ett antal träningar kvar....det blir spännande att se hur många dagar de tänker träna i helgen om vi får någon hemmakväll?

Nu har det i alla fall blivit dags att åka den här gången.

Jag fortsätter att vakna tidigt även den här veckan, inte lika tidigt dock. Idag var klockan sex när jag slog upp ögonen. Då är det skönt att inte ha några tider att passa utan med gott samvete kunna ligga kvar i sängen och läsa tidning, dricka kaffe och se på nyheterna.

Senaste nyheterna från Koreahalvön är att Nordkorea stoppar arbetarna från syd att ta sig in i landet till Kaesongfabriken. Det sista samarbetet upphör därmed....men de stänger inte gränserna helt, de släpper fortfarande ut sydkoreanerna som jobbat klart sitt skift på fabriken. Jag hoppas verkligen att Kim Jong-Un slutar att brösta sig snart och inser att han har viktigare saker att ta tag i sitt land. Öppna upp fånglägren och släppa ut dem som bor där, se till att pengarna läggs på mat till de som lever i landet till exempel. Bara små enkla förslag från mig.

Fantasterna är ett nytt program där vanliga människor som är "experter" inom olika ämnesområden tävlar mot varandra. Såg precis reklam för det på teven nu och inser att jag måste titta när nästa program sänds på måndag. Då tävlar Star Wars-fantaster mot varandra. Jag måste ju se hur väl jag står mig mot övriga tävlande....kanske skulle jag ha varit med.....

Vägglössen ökar dramatiskt i vårt land och i hela världen. Anledningarna är flera. Dels att vi är mer mobila idag, vi reser mycket. Dels har de utvecklat en resistens och dör inte av de bekämpningsmedel som används. En annan anledning är vår okunskap, väldigt få känner igen en vägglus så vi ser inte tecknen.

En vägglus ser ut ungefär som en äppelkärna i storlek och form. Små svarta prickar i sängen eller nära sängen vittnar om att vägglös kan vara på besök, det är deras avföring som syns (då är svarta lakan ingen hit...). Naturligtvis är kliande bett på kroppen efter en natts sömn också ett tecken på att vägglöss kan vara i farten.

Experten som uttalade sig på teven sa att det går att bli av med vägglöss. Det tar tid och är inte enkelt, men det går! Det känns förtröstansfullt...för nu kliar det på min kropp....fast jag har inga bett....förutom de gamla sönderkliade myggbetten på armarna då....

Igår gjorde sonen klar sitt bildspel om Vietnam. De sista meningarna på engelska lästes in. Jag har stöttat och kommit med uppmuntrande tillrop men det hela tog mycket längre tid än både han och jag räknat med. Det var många delar som skulle med. Jag hade lite svårt att inte lägga mig i faktiskt....framför allt när texten skulle läsas in....ska det ge nåt som skolprojekt är det ju viktigt att han har gjort det helt själv...Men eftersom han är en kompetent person fixade han det utmärkt.

Tyvärr krånglade ljudfilen som han skulle använda i slutet av bildspelet och gick inte att använda först....där hjälpte jag faktiskt till. Efter en hel del klurande lyckades jag lösa problemet så att han kunde använda musiken.

Förutom bildspelet har han dessutom skrivit en text om Vietnam på flera A4 sidor, de faktabitar han inte kom ihåg har han kollat upp i böcker och på nätet....Jag tycker att han har gjort ett toppenjobb. Förutom att visa upp det i skolan har vi här hemma en fin dokumentation kvar av vår resa att titta på och läsa när ressuget sätter in.

När jag ser nyheterna idag på morgonen blir jag alldeles matt och suckar inombords. DN har en artikel med rubriken "Modern undervisning får underkänt" och på nyheterna berättar man kort om innehållet i den. Det är John Hattie, en ansedd internationell forskare som har sammanställt resultat från 52 000 studier där mer än 80 miljoner elever världen över deltagit. Han har tagit reda på vad som påverkar elevers studieresultat och kommit fram till att problembaserat lärande, PBL, som varit populärt bland annat i Sverige har ett lågt resultat och till och med kan ha en skadlig effekt, framför allt för elever med låg motivation och dåliga förkunskaper.

Läxor som inte ges på rätt sätt är inte heller bra, en läxa ska inte vara att göra klart det man inte hunnit i skolan eller att öva på något man inte kan. Läxor har bäst effekt på äldre elever och där läxorna är lärarledda. Däremot kan en läxa vara en repetition av något man gått igenom, som ren övning alltså, allt enligt forskningen.

Det som har god effekt på inlärning är enligt samma undersökning lugn och ro i klassrummen (och tänker jag mig lugn och ro för oss som ska undervisa).

Det som gör mig så matt är att ingenting av detta gör mig förvånad.....just lugn och ro är någonting vi som arbetar i skolan har efterlyst länge. Hela tiden matas vi med nya pedagogiska metoder, nya sätt att lära ut, nya projekt som ska genomföras, nya arbetsuppgifter, men ingenting tas bort....allt som verkligen motverkar lugn och ro.

Nu säger inte jag att allt som har passerat under broarna, de snart 27 år jag har varit lärare, varit dåligt. Många tankar och pedagogiska idéer har varit och är bra. Problemet ligger snarare i att vi aldrig hinner göra det till vårt eget innan det är något nytt som ska testas.

Många kommuner är verkligen exempel på detta, förkortningarna avlöser varandra och ingenting hinner implementeras fullt ut i verksamheten innan det är dags för något nytt. Här har vi nyss påbörjat ett väldigt intressant arbete om bedömning på ett sätt som ska gagna eleverna, då kommer nästa...nu ska det satsas på matten, samtidigt. Vilket i och för sig är bra men någonstans ska tiden till allt tas och den ska ändå räcka till det viktigaste vi har, eleverna. För även om många saker egentligen inte är nya utan saker vi redan gör så måste ändå tiden till reflektion och eftertanke finnas för att det ska bli bra och för att vi ska kunna ta med våra kunskaper till eleverna på ett bra sätt.

För att kunna skapa lugn och ro i klassrummet måste vi som arbetar också känna lugn och ro...annars tror i alla fall jag att vår stress och oro smittar och präglar klimatet i klassrummet....även om vi tror att vi lyckas dölja det från eleverna.

Nej nu är det dags att alla som bestämmer över skolan börjar lyssna på forskarna, tar till sig deras kunskaper och ser till att alla som arbetar i skolan får förutsättningar att bedriva undervisning som gagnar eleverna....och har ett visst mått av is i magen.....resultat förbättras inte samtidigt som förändringar införs...det tar tid.

Tänk att det redan är annandag påsk. Vädret är inte riktigt lika fint idag men nog håller sig molnen undan och låter solen skina riktigt långa stunder. En stor del av dagen har sonen ägnat åt det bildspel han ska sätta ihop till skolan. Det visar sig att det tar ganska lång tid....det finns ju en hel del att berätta om. Nu har han i alla fall kommit en bit på väg. 

Jag har försökt att bistå med uppmuntrande tillrop så gott jag har kunnat....

Fast jag har faktiskt gjort ett rejält dagsverke själv idag....all tvätt är struken och undanplockad! Nu är det bara att börja fylla tvättunnan igen....Därför kan jag med gott samvete unna mig att slappa ett tag. 

Snabb wok av kylskåpsrester blev dagens middag.