tisdag 10 juni 2014

Nog är det bra märkligt. Vi bor i ett villaområde där den trafik som passerar till största delen borde bestå av oss som bor här.  Men de senaste två åren har plötsligt vår lilla gata förvandlats till en genomfart till industritomterna nere vid 348:an. Nu är det värre än någonsin. Skogsmaskiner, väghyvlar och lastbilar passerar i en strid ström. Det ryker och dammar när lastbilar fulla med jord eller grus kör förbi. Att ha dörrar öppna är en omöjlighet....en nytvättad bil som står ute en kvart är senare täckt av ett icke helt oansenligt dammlager. Eller för att inte tala om hur det blir med ett nymålat hus.....

På kvällarna när jag är hemma brukar jag roa mig med att räkna den tunga trafik som kör förbi. När jag nått tio lastbilar enkel väg har jag tröttnat hittills...då har det ofta bara gått en kort stund. Och detta de veckor det inte är återvinning...så om vi tycker att det är mycket trafik nu så är det inte så svårt att räkna ut hur det är då.

Hela huset skakar till när lastbilarna kör förbi och porslinet i skåpen skallrar. Skadorna som uppstått och fortfarande riskerar att uppstå är många. Vägen som förut var i jämnhöjd med gräsmattan har sjunkit ner så det är en markant nivåskillnad, det gör det mycket svårt att klippa gräsmattan. Sprickorna i väggarna i källaren har blivit många fler sedan vi flyttade in här i huset. Två lastbilar kan inte mötas på gatan vilket innebär att när de blir tvingade till det kör de in på våra tomter.

Hur kommunen kan sälja en fastighet till ett företag med skogsmaskiner när det inte finns en industriutfart övergår mitt förstånd. Hur ett annan person kan få lägga upp lager med jord utan att ha tillgång till en industriutfart övergår även det mitt förstånd.

Vi får veta att för att öppna upp en industriutfart till 348:an måste den ha en bredd av tjugofyra meter....Bra säger vi då. Det innebär ju att lastbilarna inte får köra in på vår väg heller....den är ju inte alls så bred...snarare tio i korsningen och sju sedan.....det fick vi inget riktigt svar på.....men fortsättning lär följa.

Och ja, jag är vansinnigt irriterad....(och många med mig...)