Äntligen har jag fått tummen ur och läst den fjärde delen i Jonas Moströms serie om Natalie Svensson. Den här boken handlar om en seriemördare som förbryllar polisen. Alla som mördas ligger fridfullt i sina sängar med en blå ros mellan sina knäppta händer. 

Som vanligt är det psykiatrikern Natalie som är i centrum tillsammans med Sundsvallspolisen Johan Axberg. Förutom att följa utredningsarbetet får man också följa huvudpersonernas personliga dilemman, det gör att Moströms böcker bör läsas i rätt ordning. 

Den här boken började lite trögt tycker jag, den fångade inte direkt som de andra böckerna i serien gjort. Men som vanligt fastnade jag till slut och kunde inte lägga ifrån mig boken....eller faktum är att jag inte kunde lägga ifrån mig boken av en annan anledning också....lånetiden gick ut så jag stod inför två val, läsa eller lämna tillbaka den oläst. Eftersom det senare alternativet inte var något alternativ egentligen sträckläste jag den förra söndagen. Något jag inte ångrar för den gick verkligen inte att lägga ifrån sig innan mördaren avslöjats. 

Som vanligt avslutas boken på ett sätt som gör att man förstår att det blir en fortsättning....